Skäms nästan!   Det är 1½ år sedan jag skrev något här senast.

Luften gick helt enkelt ur mig!

Men nu börjar det klia lite i fingrarna igen. Det kanske inte blir ett inlägg varje dag, men det ska inte dröja 1½ år till nästa.

Hoppas jag   

Nåväl - ni som läste denna blogg tidigare kanske undrar hur min uretrit mår. Om ni fortfarande hittar hit - vill säga....

Jotack - min uretrit lever i högönsklig välmåga, även om jag gör mitt bästa för att ta död på den.

Under de här 1½ åren har skoven kommit och gått med ganska jämna intervall. Några gånger har jag varit RIKTIGT dålig. Fruktansvärda smärtor och kramper i urinröret, så jag ligger på golvet och vrider mig i plågor.

Korta perioder har jag mått BRA - men dom perioderna varar knappt mer än en vecka i taget. Ofta gör det bara ONT, svårt att gå, svårt att sova. Inga värktabletter hjälper. Livet blir ganska svårplanerat.

Äter fortfarande antiinflammatorisk medicin, men har bytt ut Arcoxia mot Celebra. Kör maxdosen.

Äter fortfarande Xatral OD 10 mg varje kväll. Vet inte om jag egentligen behöver dom men vågar inte sluta.

Går en gång i månaden och får en installation i urinblåsan med Uracyst. Enligt min läkare i Sverige finns det en nyare, bättre variant, men jag har köpt på mig en laddning av Uracyst, så jag använder upp dom innan jag prövar den andra varianten (som jag glömt vad den heter).

Det där med cortison (Dermovat) i urinröret är fortfarande aktuellt. Varje gång jag är hemma i Sverige så ser jag till att få en dos. Har inte hittat någon läkare som kan fixa det här i Cascais, MEN jag försöker fixa det själv......   Det blir nog inte lika bra som när min läkare eller hennes sköterska gör det med sina hegarstift, men jag tror att det är bättre än inget.

Jag hade hört talas om att en del kvinnor gör denna behandling på sig själva, men det fanns inte i min världsbild. 

Däremot ÅT jag cortison, en omgång Betapred, när jag var riktigt dålig.   Dom här omgångarna blev väldigt täta under förra våren. I början var det bara aktuellt någon gång då och då, men det eskalerade och förra våren var jag så dålig att jag nog tog en omgång i veckan.

Då sa min allmänläkare här i Cascais STOPP!!!   Om jag skulle fortsätta på det sättet ett halvår till skulle min kropp ta alltför mycket stryk: diabetes, benskörhet osv.....

I samma veva var det en läkare som tyckte jag skulle testa att behandla mig själv lokalt. Hon skrev ut Dermovat, gav mig några små sprutor (utan nål....) och förklarade hur jag skulle göra.   Och jag köpte mig en spegel....

Jag hör inte till dom feminister som har studerat mitt underliv i en spegel - men nu blev jag tvungen att åtminstone hitta urinhålet.  Hade lite ångest - det måste erkännas.  Men vadå - det är ju bara min kropp, hur svårt kan det va???

Och det gick!!

Nu har jag blivit ganska bra på det - och gör det nästan en gång i veckan.

Trots allt detta hade jag ändå jobbigt med uretriten. Inga fruktansvärda krampanfall på länge och inga smärtor på nivå 8, men ett mer eller mindre konstant obehag och småont.

Men - och nu kommer det bästa - för ca tre veckor sedan sa någon att INGEFÄRA är bra mot inflammationer och jag traskade iväg och införskaffade syltad ingefära, te med citron & ingefära, färsk ingefära.

Varje dag i dessa tre veckor har jag ätit syltad ingefära (3 - 4 bitar som jag skär i mindre bitar) i min frukostyoghurt, druckit 2 -3 stora muggar med ingefära-te, och druckit dricka gjord på riven ingefära och pressad citronsaft.

Och - peppar, peppar - det verkar fungera. Jag mår så mycket bättre!!  Går obehindrat, sover bättre på nätterna, har inte ont. Jag kan känna av mitt urinrör, men uretrit-skovet bryter inte ut.

Jag vet att man ska inte ropa hej...osv, och det gör jag inte. Det kan ju vara en tillfällighet bara, men jag hoppas, hoppas att denna ingefära gör nytta i min kropp.

Fortsättning följer......