Jubel och fröjd!!!   Visst var det så Mattis brukade säga?

Är det något man har lärt sig efter att ha dragits med en kronisk åkomma i många år så är det att uppskatta de dagar och stunder när åkomman lägger sig till ro. Och att inte ta något för självklart eller givet.

Bara den stora lyckan - som nu idag - att vakna utvilad och inse att man faktiskt sovit större delen av natten. Bara ETT enda toabesök!!! Kors i taket!!

Eller den om möjligt ännu större lyckan - som i går & förrgår - att få en hel dag utan några som helst uretrit--besvär.

Igår sken solen, både rent bokstavligt och sjukdomsmässigt, på hela mig.

Jag svävade fram. Njöt av fullständig smärtfrihet.

Idag är himlen utanför fönstret täckt av moln - men min uretrit-sol lyser fortfarande.

Jag tänker faktiskt inte grubbla över varför jag blev så dålig för några dagar sedan - eller varför jag helt plötsligt inte är det längre.

Jag tänker bara vara....

Och gå på gym.

Och baka.

Och stryka.

Och pyssla inför besök av syster & svåger i helgen.

Och så kan jag inte låta bli att dela med mig av några av mina kossor igen....