Gårdagen blev en märklig dag!

Den började ju med att jag skrev av mig mitt elände här. Beklagade mig över det konstanta eländet med smärta, kramper, trängningar. Och så var det verkligen - och har varit under en längre period med bara korta avbrott för lättnader.

Men bara några timmar efter att jag skrivit detta så upptäcker jag till min stora förvåning att alla krämpor är borta!! Helt borta!!! Utan att jag ens tagit någon Tradolan!!

Inga smärtor.

Inga kramper.

Inga trängningar.

Vanished!  Gone!

Wow!!!

Vilken fantastisk underbar känsla att kunna gå utan att varje steg skär som en kniv in i underlivet!! Vilken underbar känsla att inte hela tiden gå och tänka på var närmaste toalett finns och fundera på hur länge jag ska kunna hålla mig utan att gå dit!!  Vilken fantastisk känsla att när man väl - efter fyra timmar - går på toa så 'flödar' det smärtfritt - istället för att strila i skärande smärta!

Jag var helt normal - ur uretritsynpunkt i alla fall - hela dagen igår!!!

Natten då? Jorå - två toabesök kring ett-tiden och två-tiden...hmmmm...  Vaknade strax efter fyra med samma gamla vanliga halvstarka molvärk i underlivet. Har legat och snurrat i sängen utan att kunna somna om. Gick upp ca 5:20, satte på kaffet och placerade mig här framför datorn.

Just nu? Känner i princip ingenting!!!  Vågar knappt röra mig för att jag kanske framkallar det igen om jag rör mig för häftigt.  Men min förhoppning är god att molvärken när jag vaknade bara var ett litet återfall och att denna dag kommer att bli lika fantastisk som gårdagen.

Nu ska jag läsa tidningen, dricka kaffet och sedan ska det städas. Ikväll blir det middagsgäster.

Jag tänker inte ens fundera på varför uretriten har beslutat sig för att ta en paus - jag ska bara njuta!!!