Ännu en grådaskig dag. Nu är det tydligen resterna av Katia som väller in över oss - om än i kraftigt försvagad variant.

Våra vänner som bor i Houston drabbades ju av en kraftig orkan för några år sedan och jag är rejält tacksam att jag slipper den upplevelsen. Det går nog inte ens att föreställa sig hur det är att drabbas av ett sådant oväder. Tvingas lämna sitt hem och inte veta hur mycket som finns kvar när man kommer tillbaka.

Min kropp fortsätter sin berg-och dalbaneresa. Hade jätteont igår, har haft en jobbig natt, riktigt ont när jag vaknade i morse - men nu, sedan ca en halvtimme, känner jag inget alls. Utan piller eller andra smärtlindrande hjälpmedel. Förklara det nån......

Glad är jag. Livet blir så mycket lättare när det inte skär knivar in i underlivet för varje steg man tar.