Kors i taket!!!

Det gick över UTAN Betapred.

I går morse satt jag här och kved , ville helst inte röra mig överhuvudtaget och funderade på om livet var värt att leva. Så fruktansvärt ont hade jag.

Men efter någon timme sjönk smärtan undan - utan att jag ätit någon cortison. Den försvann inte helt, men blev klart hanterbar och det kan jag leva med.

Och då kunde jag faktiskt få på mig kläder och köra iväg till 'målar-garaget' och vara där några timmar.

Detta har ALDRIG hänt förr. Att kramper och skärande smärta försvinner av sig självt.....   Det vanliga har varit att när det sätter igång på det viset då tar det ett antal Betapred-doser (ibland också Glytrin-spray i näsan) för att det ska lugna ner sig.

Kan det vara så att all den ingefära jag stoppar i mig, plus de egna Dermovat-insprutningar jag gör ca en gång/vecka inte gör så att skoven håller sig helt borta, men att dom blir kortare/lindrigare än tidigare??

M konstaterade just det igår em - när jag t o m var så bra så vi kunde gå ut och äta middag på stan - att jag inte blir fullt lika dålig så länge nuförtiden, och inte lika ofta.

Att detta aldrig kommer försvinna helt och hållet - det har jag insett för länge sedan. Men om jag kan hålla det på denna nivå - då blir jag faktiskt lite lycklig. Då är livet drägligt - för det mesta.

Så var det dags på allvar igen!!!

Den här natten har varit riktigt jobbig och nu sitter jag här med ett krampande urinrör och vet inte var jag ska ta vägen.

Det gör så fruktansvärt ont så jag vill bara krypa ur mitt skinn och försvinna.

Dags för en ny Betapred-kur!!!Det är ca en månad sedan sist så det borde vara OK. Vill helst inte, men så här kan jag inte ha det.

Tisdagarna är mina 'målar-dagar'. Mellan 9 och 13 är vi 6 - 7 damer i varierande åldrar (från 40 och uppåt) och nationaliteter, som träffas i källarvåningen/garaget hos en konstnär och är kreativa.

Fantastiskt roligt är det och jag värdesätter dom stunderna, men idag vet jag inte om jag klarar av att ens ta mig dit.

Varenda steg jag tar är som att få en kniv uppkörd i underlivet. Inget kul alls.

Å andra sidan så är målandet ett bra sätt att tänka på något annat än mitt urinrör. Fast när det är så illa som idag då tar eländet över allt. T o m målandet.

Jag har hållit på med målandet i två år nu, väggarna här hemma är fulla, mina barn har tagit ett antal plus att jag har sålt sex tavlor. Det är kul att folk gillar det jag gör....

Här kommer ett exempel, den heter 'Grön nebulosa':

Nu är det på gång igen   

Har visserligen bara varit uppe två gånger i natt - och det är bra - men när jag vaknade nu på morgonen så sitter den irriterande, svidande smärtan där igen. Inte så illa så att jag inte kan gå (så djävulen kanske var att ta i.....) men tillräckligt för att jag ska bli ledsen.  VILL INTE HA ONT!!!!!

Som tur är är det inte golfväder idag. Portugals atlantkust är genommulen och det regnar ordentligt.

Men - det ska hända roliga saker idag i alla fall. Jag hoppas att det blir roligt - så jag får bort tankarna från min eländiga kropp.

Det ska startas en svensk-kör. Det finns en svenska som spelar cello i någon av Lissabons synfoniorkestrar och hon har tagit på sig försöket att få igång oss som gillar att sjunga. Första träffen är nu om drygt en timme. Jag har ingen aning om hur många som kommer, eller vad vi ska sjunga, så det kommer att bli en intressant förmiddag.

En tanke är nog att vi ska kuna ställa oss upp på Valborgsmässoafton (Svenska Klubben brukar anordna någon form av firande) och klämma i med 'Sköna Maj', 'Vintern ra...' och 'Flamma stolt...'.

Vi får väl se hur det blir med det......  det är bara några veckor dit.......

Det gick verkligen URUSELT!!!   Med golfen alltså. Spelade som en riktig kratta. Det enda jag kan glädja mig åt är att jag lyckades göra par på sista hålet. Banans näst svåraste hål. Allt annat var riktigt dåligt.

Men - när resultat-listan kom via mail i går kväll så stod jag som tvåa bland damerna. ????  Med mycket bättre resultat än vad jag hade. Och för M var det tvärtom.

Troligen har den som knappade in resultatet i datorn blandat ihop våra scorekort, så jag fick M´s poäng och han fick mina.

Vi ska försöka reda ut et här idag, men han som är ansvarig på golfklubben har åkt på semester så vi får väl se hur det går.......

Med uretriten gick det sisådär. Det blev besök på både toaletter och i busksnår. Men - jag kan absolut inte skylla mitt dåliga spel på min kropp. I alla fall inte urinröret.

Det mesta sitter faktiskt i huvudet. Tittar upp för fort. Kroppen gör inte det huvudet säger åt den att göra, osv..... Man kan tycka att det ska vara lätt att slå på en liten boll som ligger stilla - men icke.

Nåväl - idag är en ny dag. Och idag är det dags igen. En ny golfrunda tillsammans med goda vänner. Dock ingen tävling idag.

Idag är det golftävling. Och genommulet. Hoppas, hoppas att det inte börjar regna.  Hur mycket jag än älskar att spela golf så finns det en gräns - och den går vid regn.

Spela golf i regn är INTE roligt!  Allt blir blött.  Jag är välutrustad  - i bagen finns GoreTex-kläder, GoreTex-sydväst, paraply och min golfbag är dessutom regntät. men det hjälper inte. Det är inte kul att spela i regn.

Håller alla tummar för uppehållsväder idag.

Uretriten sköter sig ganska bra. Jag kommer att klara att promenera dom fyra - fem timmar det tar. Det finns toaletter utmed banan - plus rejäla busksnår på några ställen.   Så om jag spelar dåligt kan jag inte skylla på min sjukdom.

En av huvudanledningarna för M och mig att flytta hit var just att kunna spela golf året om. Min uretrit och M´s dåliga rygg gillar inte vinterkylan hemma i Sverige längre, men jag spelar inte BARA golf.

För några dagar sedan var det en av de andra svenskor som bor här som ordnade en kurs i blomsterarrangemang. I tre timmar var vi ca 10 tanter/damer/kvinnor (vad man nu ska kalla oss 55/60-plussare) som jobbade med blommor i alla möjliga former och färger. Urkul. Här kommer en av mina skapelser:

Det håller faktiskt i sig - mitt nästan uretrit-fria tillstånd. Nästan - för helt borta är den inte, uretriten, känns lite svagt hela tiden. Ligger och lurar så smått. Men inte värre än att jag kan röra mig obehindrat och det är mycket värt bara det.

Fick en uracyst-behandling i måndags.

Egentligen två veckor för sent, tanken är ju att jag bör fixa denna behandling en gång/månad. Men tiden jag hade för två veckor sedan avbokade jag för just den dagen var jag så dålig så att få en kateter instoppad i urinröret var inte något jag ville utsätta mig för.

Har gett mig själv två Dermovat-omgångar också. Försöker fixa det en gång i veckan.

Plus ingefäran förstås.

Vad gör man inte för att hålla den sketna inflammationen på avstånd så man kan leva ett drägligt liv.....

Sitter ju numera i en lägenhet inte långt från Atlantkusten och det är fascinerande att se hur olika havet beter sig. För någon dag sedan var det alldeles kav lugnt i luften, dvs ingen vind överhuvudtaget, men någonstans måste det ha blåst ordentligt för dom vågor som kom inrullande mot kusten var enorma. Och ljudet dånande. Så häftigt!!

Jag förstår faktiskt inte mekanismerna bakom min uretrit. Vad det är som framkallar skoven, vad det är som får dom att sjunka undan, vad som gör att det ibland kan vara en månad mellan anfallen och ibland bara någon vecka. Eller varför det inte kan försvinna helt och hållet.

Några saker förstår jag: cortison gör nytta. Både applicerat lokalt och inmundigat via tabletter. Men cortison BOTAR ju inget och för mycket av den varan är inte bra för kroppen.

Förra våren hade jag en lång period - flera månader - när skoven kom riktigt tätt, i princip en gång i veckan.Under några månader åt jag en Betapred-dos varje vecka, dvs 12+10+8+6+4 piller utspritt över två dagar. Jag var helt enkelt desperat. Men när jag berättade detta för min allmänläkare här nere blev han riktigt upprörd och sa åt mig att genast sluta, annars skulle min kropp ta alldeles för mycket stryk. Han hotade med diabetes och benskörhet och en del annat också.

Som tur var hade jag en Sthlm-resa inbokad i den vevan och min urolog gav mig flera lokala behandlingar under en vecka och samtidigt lärde jag mig hur jag kan spruta in Dermovat själv i urinröret.  Och jag lyckas faktiskt hålla det hela på en dräglig nivå för det mesta. Har bara ätit TRE Betapred-omgångar sedan dess. Och det är OK.

Och sedan jag började stoppa i mig ingfära varje dag mår jag - för det mesta - ännu bättre.

En annan sak som jag förstår är att jag mår faktiskt bäst när jag är hemma. Lite trist - för jag gillar att resa - men jag börjar se ett mönster (efter 20 år!!!!). Dricker ordentligt framförallt, och det tror jag påverkar uretriten.

Skovet som kom precis när jag var på Gran Canaria har sjunkit undan när jag är hemma igen och jag har nu haft flera riktigt bra dagar.

Extra trevligt eftersom våra goda vänner från Houston landar på Lisbon Airport om drygt en timme och vi ska tillbringa hela påskhelgen tillsammans. Spela golf och köra omkring lite i Portugal, och det blir så mycket trevligare när jag inte har ont.

Det fungerade!!!

Den elaka smärtan klingade bort framåt dagen och kl 13:48 stod jag vid första utslaget på golfbanan - i princip helt smärtfri.

Hade inga problem att gå hela rundan - en rask promenad på ca fyra timmar - eller att svinga klubban. Så skönt!

Det fantastiska hände dessutom att jag gjorde mitt livs första EAGLE, dvs fick bollen i hål på två slag under par.  I det här fallet var det ett långt par 4-hål. Hade ett hyfsat bra utslag och även andra slaget kändes rätt bra, men hade inte en tanke på att det blev SÅ bra. Man ser inte riktigt vad som händer för bollen ska över en liten kulle och när jag kom fram till green gick jag och min spelpartner flera varv runt greenen och letade efter min boll i ruffen - innan vi tittade ner i hålet. Och där låg den!!  Urkul!

Så nu har jag gjort en Hole-in-one och en eagle. M har inte gjort något av detta......    

Natten till idag har varit bra - bara ett toa-besök!!  Och just nu kan jag svagt ana molsmärtan, men blir det inte värre än så här så ska jag inte klaga.  Idag ska det städas, på lördag får vi besök av goda vänner som stannar över hela påsken.