Så är vi då på väg till Öland - och jag testar bloggplatsens nya app på min Android-telefon....
Måste bara berätta att det finns en fördel med att åka bil under ett uretrit-skov: värmen i sitsen!!!!
Jag kör på max - fast det är mitt i sommaren. Värsta värmedynan ;-)

Nu har jag precis tagit en tredje dos av Betapred - den mindre dosen som jag brukar avsluta min lilla kur med.

Tog en dos i går morse - och då blev dagen OK. På kvällen satt smärtan där igen så vid läggdags tog jag en ny dos plus två brus-Alvedon - och natten har varit hyfsad, men nu på morgonen vaknade jag tidigt - vid halv sex-tiden - av att smärtan satt där igen.

Hoppas att den här sista dosen gör susen - det brukar räcka med dessa tre omgångar för att skovet ska lugna ner sig.

Det jag också märker - kanske blir jag för personlig nu (???) - är att i samband med mina uretrit-skov så blir magen också konstig. Beter sig inte alls som den gör i vanliga fall. Och min läkare har sagt att det inte alls är ovanligt. Alla systemen 'där nere' hänger på något sätt ihop och påverkar varandra.

Det som är det trickiga med uretrit är ju att även om man kan ha samma symtom så kan orsakerna vara olika - och därför fungerar kanske inte en och samma behandling likadant för alla.

Jag tycker jag har hittat mitt sätt att hantera min sjukdom.

Andra har hittat andra sätt.

Jag har fått några kommentarer och ett mail nu den senaste veckan där kvinnor har berättat om sådant som hjälper dom.

Jeannie - som delar den andra uretrit-bloggen med Fanny (ni hittar länken här bredvid) skrev i en kommentar att hon blivit ordinerad Kinin - och blivit väldigt mycket bättre. Läs gärna hennes berättelse.

En annan kommentar kom från en kvinna som berättade att hennes väninna blivit bra efter att hon börjat ta Vagifem. Toppenbra!! Själv har jag ju visserligen valt bort Vagifem och äter Membrasin i stället - men där ser man ju hur olika våra kroppar beter sig.

Slutligen ett mail från en kvinna som berättar att hon blivit mycket bättre i sin uretrit genom att äta Largiplex. Ett medel som ju marknadsförs i andra syften - men som sagt - allt 'där nere' hänger på något sätt ihop.

Nu hoppas jag att min uretrit lugnar ner sig för denna gång - om någon timme sätter vi oss i bilen och kör ner till Öland och det blir mycket trevligare om jag slipper be om 'kiss-stopp' en gång i halvtimmen.

Ser dessutom fram emot att spela några trevliga banor - Ekerum och Saxnäs bl a - och vill kunna njuta fullt ut av golfspelet utan ett smärtande urinrör och trängande urinblåsa.

Så var det dags då.

På dagen en månad sedan jag senast var riktigt dålig.

Är det en tillfällighet - eller är det mitt undermedvetna som spökar?

Vad vet jag.

Det enda jag vet är att för drygt en timme sedan vaknade jag av de alltför välbekanta smärtorna i urinblåsan.

Har nu suttit uppe ett tag, gogglat runt lite på PC´n, försökt 'tänka' bort det onda - utan att lyckas.

Vill verkligen inte bli dålig igen efter att ha haft en så lång mer eller mindre smärtfri period. Dessutom kommer det alldeles olämpligt - i morgon ska vi köra ner till Öland. Dels ska det spelas lite golf, men vi ska också besöka P´s sambos föräldrar på deras sommarställe - och jag vill verkligen inte vara dålig då.

Så - jag har nu hällt i mig en dos Betapred. Här ska ''Olle motas i grind'' så fort som möjligt.

Och så håller jag alla tummar jag har att det här eländet går över.

Nu är det nästan exakt en månad sedan jag senast tvingades stoppa i mig några doser Betapred.

Dessutom har jag under denna månad träffat min urolog - utan att behöva ta någon Dermovat-behandling.

Och - jag fortsätter att må helt fantastiskt underbart!!

Vad är det som hänt? Eller händer??

Hur länge ska detta hålla i sig måntro??

Länge, länge hoppas jag.

Jag undrar bara vad som ligger bakom detta.

Är det ett års Arcoxia?

Är det fyra månader utan kolhydrater?

Det enda jag vet att det INTE beror på är sommarvärmen - för det har vi ingen i år.

Men jag njuter av mitt uretrit-fria liv.

Dagens äventyr:

Dotterns sambo ville fiska, så fiskekort inköptes och vi drog till en liten tjärn där det finns inplanterad ädelfisk.

Rastlösa mig klarar inte att stå och stirra på ett flöte, så jag började vandra runt lite och hittade till min stora glädje lite hjortron - och några små kantareller.

Vandrade runt i sankmarkerna tills jag råkade trampa rakt ner i ett djupt, vattenfyllt hål. Sjönk ner ända till låret med ena benet, höll knappt på att komma loss, och efter detta äventyr  fick jag hälla ut några liter vatten ur ena stöveln - och sedan var det slutplockat av skogens läckerheter. Hela jag var plaskvåt.

Och ingen fisk fick vi heller......

Men en vacker naturupplevelse blev det:

Vem ska man tro på, tro på, tro på......?????

YR.NO säger uppehåll, lokala väderprognosen på TV säger uppehåll, KLART.SE kan inte riktigt bestämma sig.

Jag valde att tro på YR och lokalvädret - körde en tvättmaskin med lakan och hängde ut dom i solen.

Äntligen en dag med solsken mer än fem minuter mellan skurarna.

Trodde jag.

En halvtimme senare kom världens skyfall!!!

Nu är mina lakan ordentligt genomsköljda.

Problemet är att jag har ingen tumlare här i stugan, och den enda plats det går att hänga tvätt på inomhus är i det som en gång i tiden var en bastu. Dvs - bastuaggregatet står där fortfarande, men det är säkert tio år sedan någon satte på det. Bastun är numera förråd - plus den plats där man hänger tvätt. Förutom då lakan - dom är för stora.....

Men - jag får väl vika dom på något sinnrikt sätt - när dom väl hunnit torka så pass mycket att det går att ta i dom...

Har startat nästa måleriprojekt: skänken som även den står i hallen, inköpt samtidigt som soffan och i samma furu som soffan var.

Funderade ett tag på om jag skulle försöka mig på någon avancerad form av målning - men inser mina begränsningar - den får bli vit den också. Däremot ska jag skaffa snygga knoppar - det får bli skänkens dekoration.

Det är himla kul att  måla!!

Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över det eviga regnandet, som gör att jag helst håller mig inomhus.

Kanske ska jag nöja mig med att vara glad över att jag har grejer att måla - när  nu vädret bestämt sig för att vara allt annat än vad det borde en svensk sommar......

Uretriten då??  Jo tack - just nu känner jag inte av den överhuvudtaget!!!  Mår helt enkelt skitbra!

Jag blir nog aldrig klok på hur min kropp fungerar.....

Natten till idag blev halvjobbig och när jag klev ur sängen i morse var det med en tydlig skarp smärta i underlivet, men bara några timmar senare upptäcker  jag - helt plötsligt - att smärtan är helt borta. Fråga mig inte hur det gick till, för jag har ingen aning.

Än så länge håller detta underbara tillstånd i sig.

Vädret däremot är blött, blött, blött. Ska detta aldrig ta slut i år????

Himla tur att jag har mina inomhus-projekt.

Det senaste som hänt är att den 'kökssoffa' som vi köpte för 20 år sedan har genomgått en 'total makeover'. Jag har tröttnat på allt vad furu heter, så nu är soffan vitmålad. Det trickiga var att hitta ett snyggt tyg att klä sitsen med - och i en mäktig tygaffär i Mora fanns TYGET!!!

Så jag tog itu med omklädningen med entusiasm i eftermiddags. Jag har ju ibland skrivit att jag är en rastlös typ, vilket också innebär att jag vill att allt ska gå fort. Tyvärr blir det då också ofta fel..... 

Jag spände tyg, vek kanter, spikade nubb, och kollade att det blev rakt och snyggt. Men - när det var dags att skruva fast gångjärnen på locket upptäcker jag att jag satt det hela upp och ner........

Skit, skit, skit......

Men - det man inte har i huvudet - som sagt.... det var bara att peta bort alla nubb (och dom var många) och börja om från början.

Så himla typiskt mig!!!!

Men till slut blev det klart - och det blev riktigt snyggt - eller.....

Först som den såg ut för en vecka sedan - sedan som den ser ut nu:

Int' vann vi inte....

Men vi kom inte sist heller.

Och inte en droppe regn fick vi på oss.

Men på vägen hem kom skyfallet - så vi hade tur.

Och inte hade jag ont heller.

På det hela taget var det en bra dag på golfbanan.

Däremot har det onda kommit nu på kvällen - i vanlig ordning utan att jag begriper vad jag gjort - eller varför det bara poppar upp igen.

Jobbar just nu på att motarbeta smärtan genom att försöka slappna av i underlivet. Om jag håller mig riktigt stilla så känns det inte så farligt.

Hoppas - hoppas - att det lugnar ner sig innan det är dags att krypa i säng. Jag vet ju av alltför stor erfarenhet att det är omöjligt att sova när urinröret - eller urinblåsan för den delen - bråkar med mig.

Idag ska vi tävla, i par, M och jag. Det handlar så klart om golf - vad annars.

I klartext: Bästboll, tvåmannalag. Dvs båda spelar individuellt spel - men bara det bästa resultatet på hålet räknas.

Här gäller det att skärpa sig - och framförallt att inte båda strular till det på samma hål.

Det är faktiskt riktigt kul att spela lagtävling på det här sättet - en utmaning är att inte bli ovänner....

Vädret kunde visserligen vara bättre - prognosen ser ut som den gjort i princip hela sommaren: regn.....

Å andra sidan kunde det vara värre: såg just på TV-nyheterna bilderna från södra Japan. Där har dom verkligen fått regn så det räcker.

Min kropp är lite lagom redo för en golfrunda. Uretriten fortsätter att ligga på lur, dvs kommer och går mer eller mindre hela tiden, fast dom uretrit-fria perioderna är längre än dom där jag känner av den.

Men det ska mycket till för att avstå golfen - lite småirritation kan inte hindra mig.