Äntligen i Rättvik igen!!

Saknar visserligen den goa värmen nere i Cascais, men det känns skönt sitta i stugan i skogen utanför Rättvik.

Här är så tyst och stilla. 

En massa jobb är det ju så här i början  - klippa gräs, dammsuga bort döda flugor, bära ut sommarmöbler - men det hör ju till.

Dessutom är M och jag barnvakter hela denna vecka åt våra barnbarn, 6 & 8 år. Så det blir inte mycket tid över för egna aktiviteter, ex skriva lite på bloggen.

Men jag måste bara få berätta att min kropp fortsätter vara i princip uretrit-fri. Nyper mig i armen rätt ofta. Kan inte riktigt förstå att den elaka smärtan är borta.

Eller - nu ska jag vara riktigt tydlig: det som är borta är smärtan vid själva urinerandet - för att använda ett vackert ord. Det som förut var som att kissa småspik, taggtråd, ont, ont ont helt enkelt. Gör inte det minsta ont nu. Och det som skar som knivar vid vartenda steg jag tog så jag knappt kunde gå. Helt borta!!!

Jag kan fortfarande få känningar av en obestämd molsmärta i urinblåse-trakten. Den där smärtan som jag inte riktigt vet vad den kommer ifrån. Om det är något i urinblåsan eller mitt gamla kallbrandsmyom som spökar.  Men det sitter inte i så länge. Kan dyka upp utan förvarning och försvinna efter några timmar.

Inget kul - men bara en susning mot hur det var förut när jag hade så ont så jag ville krypa ur skinnet.

Jag har ännu inte skrivit något på forumet om C-vitaminets betydelse, men nu börjar det bli dags. Måste få dela med mig av detta. Om det hjälper mig kan det säkert hjälpa någon annan.

Nere i Cascais kunde jag köpa C-vitamin 'piller' på ett Apotek, stora som bomber där varje bomb innehåller 1500 mg, så jag tog två om dagen. En på morgonen och en på kvällen, tillsammans med alla mina andra piller.

Ville egentligen testa att ta Askorbinsyra. Kunde inte hitta det i Cascais men tänkte att det skulle fixa sig när jag kom till Sverige.

Men icke - lika svårt här. Ingen mataffär jag besökt har det, Apoteket i Rättvik har det inte, men på Hälsokostaffären kunde jag beställa - så nu har jag en burk. Dock ej testad än.   Riktigt starkt. Koncentrerad C-vitamin. 1 kryddmått innehåller 1000 mg - så ½ tsk/dag bör ge mig den dos jag behöver.

Lika svårt var det att hitta starka C-vitaminpiller. Men kunde beställa på Apoteket. Men de starkaste dom kunde få tag på var på 1000 mg - så jag tar 1½ på morgonen och 1½ på kvällen.

Och mår så bra, så bra!!!

Idag är det prick två veckor sedan som jag började med C-vitaminet.

Och - jubel och fröjd - jag är fortfarande bra.

RIKTIGT BRA!

Inte ett uns av uretritsmärta.  Kan känna av mitt gamla kallbrandsmyom ibland, dvs fantomsmärtorna, men urinröret är mjukt och skönt som bomull.

Får nästan nypa mig i armen.

Har t o m vågat mig ner i poolen på vår gård tillsammans med barnbarnen som är på besök.

Fortsätter äta samma dos C-vitamin, dvs 3 gr/dag och det kommer jag nog att fortsätta med länge. Och alla mina andra mediciner också.

Vill ännu inte ropa något 'HEJ' - men fortsätter det så här är jag lycklig.

Men bara för att det verkar hjälpa mig kanske det inte hjälper alla andra. Carina skrev i en kommentar att just Askorbinsyra - den renaste formen av C-vitamin som jag ska köpa när jag kommer till Sverige - är det som triggar hennes uretrit-skov.....

Pratade med min läkares sköterska igår och hon berättade om en mer eller mindre desperat kvinna (vi har alla varit där) som hon hade rekommenderat att testa C-vitamin. Kvinnan hade tryckt i sig ett helt rör!!! Och det hade hjälpt!

Vet inte om det var ett rör med brustabletter - för det är INGET jag rekommenderar. Kan vara alldeles för frätande på magen......

När jag för två veckor sedan berättade för sköterskan om den artikel jag läst om C-vitamin sa hon just detta: det bästa är nog att ta en sked ren askorbinsyra - det man inte ska göra är att ta för många brustabletter. I alla fall inte i längden.

Det ironiska just nu är att trots detta intag av C.vitamin har jag blivit DUNDERFÖRKYLD!! Mitt i varma sommaren!!!

Ont i halsen, hostar och skräller, kan knappt prata.

Gissa om jag är glad att jag inte har ont i urinröret - för att hosta då är riktigt jobbigt......

Nu har jag ätit 3 gr C-vitamin/dag i fem dagar.

Vet inte om det är det som det beror på - men jag mår riktigt BRA!!

Inga vassa knivar i underlivet.

Ingen småspik när jag går på toa.

Inga problem att gå.

Inga toabesök en gång i timmen hela natten.

Margareta skrev i en kommentar att hon ordinerats 2 gr C-vitamin om dagen och sedan hon började med det har hon nästan inga känningar av sin uretrit.

I artikeln där det stod om C-vitaminets betydelse för att bli av med uretrit stod 3 gr/dag i fyra dagar.

Kanske kan jag dra ner till 2 gr nu.....

Det man också sagt till mig är att bästa sättet att få i sig C-vitaminet är i pulverform. Antingen ren askorbonsyra - finns i vanliga mataffärer - eller så detta som jag fått tips om: 

AMLA bär (Emblica Officinalis).

1 tsk pulver innehåller 2500mg c-vitamin.

Den som gav mig tipset sa att det går att köpa i LIFE-butiker i Finland. Jag ska kolla i LIFE-butikerna när jag kommer till Sverige om några veckor.

Här nere har jag bara hittat C-vitaminet i pillerform - och dom är JÄTTESTORA, som små bomber. Svåra att svälja och jobbiga att tugga.

Så det är en pärs att få det i sig - men vad gör man inte..... Och som sagt - det verkar ju fungera.

Brasklapp: tänk om det blir samma effekt som när jag började med råriven ingefära varje dag. Blev jättebra och var jättebra i ca en månad - sedan var det som att kroppen vande sig vid ingefäran och släppte fram uretriten igen.

Håller tummarna att C-vitaminet ska funka i evighet!!!

Jag har en bekännelse att göra:.

Jag har slarvat med att läsa av den mailbox som är kopplad till uretrit.se. Satte mig i går kväll och gick igenom den och rensade bort en massa spam - men såg också att det trillat in en hel del mail som jag borde svarat på - för länge sedan.

Skäms......

Ska ta itu med det dom närmaste dagarna.  Idag hinns det inte med.

För vi har strålande sol och varmt!

Och klockan 13 börjar midsommarfirandet som Svenska Klubben anordnar och jag ska sätta på mig en alldeles sprillans ny sommarklänning.

Och uretriten känns knappt!!!

Underbart!

Förra året var M och jag ansvariga för midsommarstången - och den blev riktigt fin - men i år har vi överlåtit det åt andra.

Inte ens en krans till mig själv kommer jag att göra - fast det har utlysts tävling om den vackraste kransen.....

Så här såg det ut för ett år sedan.

Kransarna gjorde jag kvällen innan och dom fick övernatta i badkaret. Sedan ägnade vi en timme åt att klä stången på gården hos dom där firandet ägde rum.        

Det underbara smärtfria tillståndet höll i sig knappt en dag - sedan var det kört igen.....

Jag var t o m så dålig att jag fick hyra en golfbil för att kunna ta mig runt golfbanan i tisdags.

Men igår var jag hos reflexologen igen, och samma sak hände: smärtan försvann och nu - kvällen efter - är den fortfarande borta.

Ny tid bokad nästa onsdag. Sedan åker hon på sommaräventyr och jag flyger 'hem' till Sverige.  Så det blir ett par månaders uppehåll. Får se hur det går.

Men - jag har nu inhandlat C-vitamin. Feg som jag är ville jag först kolla med mina två uretrit-läkare i Sverige. Jag skickade artiklarna till dom och deras spontana kommentar var att 'det är bara att testa'.

Ni som läser de kommentarer jag får ibland ser också att Margareta - av andra skäl - uppmanats att äta C-vitamin och att det påverkat hennes uretrit positivt. Så kanske ligger det något i det som står i artikeln.

Så - nu ska här testas.....

Kan det vara så enkelt????

Igår fick jag en reflexology-behandling.

I princip samma sak som zonterapi - men de zonterapi-behandlingar jag fått hittills har enbart handlat om att arbeta med fötterna.

Den kvinna jag var hos i går - en finländska som med sin familj bosatt sig här - jobbade mer 'holistiskt'.

Knådade på punkter i mina öron, mina händer OCH mina fötter.

Och jag upplevde samma sak som när A gav mig zonterapi senast: den smärta jag hade innan behandlingen var borta efter en timmes knådande.

Och är fortfarande borta. Har sovit BRA i natt. Bara varit upp en enda gång. Det har inte hänt på veckor, månader.....

Och jag har haft mer eller mindre konstant ont och jobbigt länge nu.

Jag fick tips om denna kvinna av en annan svenska härnere och i samband med att jag bokade tid hos henne skrev jag också - i mailet - att jag hade kronisk uretrit sedan 20 år.

Det visade sig att hon ägnat TIMMAR åt att göra research om uretrit innan jag skulle komma. Bl a hade hon hittat min websida (uretrit.se) utan att veta att det var mig hon skulle träffa. Lite kul!

Men - hon hade också hittat en hel del annat. Bl a en artikel om C-vitaminets  betydelse för olika sjukdomar. Här kommer ett utklipp ur den artikeln - som riktar sig till  oss:

Rous [41] has found that just 3 gm daily, by mouth, for four days will completely relieve all symptoms of urethritis. He believes that the urethral irritation is caused by phosphatic crystals formed in the urine because of insufficient acidity. Ascorbic acid, in this case, acidified the urine enough to force the crystals back into solution. The neglected chronic cystitis which is the rule with ammonical decomposition in the bladder, most always associated with marked alkalinity of the freshly voided urine, will cease to be a clinical entity once people take at least 10 gm vitamin C every day. This will also eliminate the backwash type pyelitis so debilitating, especially in women of childbearing age.

Här är länken till hela artikeln: 

http://www.vitamincfoundation.org/mega_1_1.html

Ska jag vara ärlig så har jag inte kastat mig iväg till någon butik och inhandlat stora mängder C-vitamin. Inte än. Men visst är det intressant.....

Däremot har jag bokat en ny tid hos henna nästa vecka........

Snart dags att krypa i säng.

Gårdagen blev en riktig berg-och dalbana vad gäller uretriten.

Urjobbig morgon, det lättade en stund mitt på dagen, sedan satte det i gång igen.

Sammanfattning: det blev en dag då jag i princip inte gjorde någonting. Inte ens den fotobok över resan till Acorerna som jag planerade. Hade helt enkelt ingen ork över. All energi gick åt att hantera smärtan.

Under den korta stund mitt på dagen när det lättade var jag duktig och bäddade rent i våra sängar plus tvättade sängkläderna. Så något vettigt blev det faktiskt gjort, trots allt. Men det var det enda.

Idag har det varit lite bättre - t o m ganska mycket bättre. Känner fortfarande av mitt urinrör, men inte värre än att jag har gått ett varv på golfbanan. GÅTT!!!  Och spelat ganska hyfsat.

Däremot avstod vi från att åka in till Lissabon tillsammans med goda vänner och se på en parad, plus äta middag på någon trevlig restaurang.  Det kände jag mig inte redo för.

Idag har jag gett upp!!

Låtit skiten vinna.....

Skulle spelat en golftävling, men hade så förtvivlat ont så inte ens att hyra en golfbil var ett alternativ.

Ville helt enkelt inte plåga mig runt en golfbana idag.

Men jag gjorde mig klar, tog på mina golfkläder, gjorde i ordning min lilla matsäck och flaska med ingefära & citron och åkte med M till den golfbana vi skulle spela idag.

Hela tiden med det skarpa brinnande eldklotet rakt in i urinröret. Varje gupp i vägen skar i mig. Och jag kände när vi kom fram till golfbanans parkering att jag inte hade krafter att vare sig vandra eller åka eller spela mig runt en golfbana idag.

Släppte av M och körde hem igen......

Och nu sitter jag här, lyssnar på P4 PLUS på radion/PC´n och funderar på hur jag bäst ska hantera smärtan som fortfarande rider i kroppen. Och säger en massa fula ord inne i huvudet.

Är så mentalt trött på denna smärta som inga smärtpiller hjälper mot.

Måste försöka tänka på något trevligt....

Acorerna, t ex. Där vi var några dagar kring förra helgen. Vi var på huvudön som heter Sao Miguel. En fantastiskt vacker ö, täckt av grönska, hortensior och svart-vita kossor.

Vi spelade några golfrundor - ön har två vackra banor - gjorde lite sightseeing och besökte några svenskar som bor där sedan 20 år. Ska sätta mig och göra en liten fotobok med dom bilder jag tog - det blir en bra aktivitet idag.

Här kommer några av bilderna jag tog: