Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Birgitta - 24 september 2013 09:47

Det blev en självplågarrunda på golfbanan i går eftermiddag.

Snålheten vann!! Eller kanske dumheten?? Tänkte att om jag går sakta och jobbar aktivt på att slappna av så mycket det går i underlivet så ska jag väl kunna vandra i några timmar. Och visst gick det, men uj så jobbiga timmar det blev. Alldeles svettig av smärta var jag när vi var klara. Och dåligt spelade jag också. M var riktigt arg på mig.....

Ännu argare är han idag när han förstod att jag inte ens påbörjade någon Betapred-kur i går kväll. Vill försöka hålla ut så länge som det går för att inte äta cortisonet för tätt, för ofta. Har också en förhoppning om att det ska gå över av sig självt - även om jag vid det här laget borde lärt mig att det aldrig gör det.

Så idag ska det bli av. 12 dagar sedan jag påbörjade förra omgången. Lite i tätaste laget, men nu står jag inte ut längre.


Nu till ett lite gladare inlägg. Innan golfspelet igår eftermiddag gjorde vi en liten utflykt utmed kusten norrut, förbi Sintra och ner till en strand som vi var lite nyfikna på. En vacker, bred sandstrand med häftiga klippformationer i ena ändan och nästan inga människor. Några få restaranger och ett hotell (vars toaletter självklart fick några besök av mig - det var ju en sådan dag).

Häftiga vågor så man simmar inte precis omkring, men det var underbart att sakta vandra i vattenbrynet.

     

ANNONS
Av Birgitta - 23 september 2013 09:26

Jag håller på att bli en riktig svid- och gnäll kärring!!!


Det svider som attan i mitt urinrör och jag känner hur gnället håller på att ta över hela min varelse.

Gnäll över att det svider, värker, krampar, tränger, gnäll över att jag inte kan röra mig obehindrat, gnäll över att jag måste upp på toa massor med gånger varje natt för att under smärta klämma ur mig några droppar, gnäll över att jag överhuvudtaget har drabbats av detta elände, gnäll över att det aldrig kan ta slut på riktigt, gnäll över att jag troligen måste ta en omgång Betapred redan efter en vecka - inte två som jag varit van vid under det senaste året.

Som ni märker  - en riktigt gnällkärring är vad jag redan är........


Ännu mer gnäll för att jag inte har samma ork som t ex Nina och Sötmandel att forska vidare kring sina sjukdomar, hitta nya vägar, nya infallsvinklar - och att sedan så generöst dela med sig av sina erfarenheter på forumet. TUSEN TACK - till Nina, Sötmandel och ni andra som fortsätter att dela med er på forumet !!! Sluta inte med det!!


Jag har gett upp. I alla fall känns det så just nu. Accepterat att jag aldrig blir bra. Accepterat att jag i princip halva min tid har ont. Accepterat att jag måste äta cortison resten av mitt liv för att kunna leva drägligt. Accepterat att jag aldrig kan planera aktiviteter eller utflykter alltför långt i förväg för jag vet inte hur jag kommer att må just den dagen. 


Sådärja - nu har jag fått gnälla av mig lite. Dags för lite positivt tänkande....   Solen lyser, det är varmt som i en bastu redan klockan åtta på morgonen och jag kan trots allt spela golf - även om jag just idag nog måste hyra en bil för att ta mig runt banan utan att plåga mig alltför mycket. Kostar några kronor men det får det vara värt. Alternativet är att inte komma ut alls - och ut måste jag. Blir tokig av att sitta inne och bara ha ont.


Här kommer en bild över den bana jag spelar på härnere, Oitavos Dunes. En riktig linksbana med utsikt över Alanten från i stort sett hela banan. Så vacker!!

 

ANNONS
Av Birgitta - 14 september 2013 09:28

Idag är jag riktigt ledsen!!

Egentligen är det inte ett dugg synd om mig:  jag bor i Cascais, vädret är helt enkelt underbart strålande och om en timme ska jag spela en runda golf på en fantastisk golfbana tillsammans med en portugisisk kvinna som jag lärt känna här nere.

Om det inte var för detta baskade urinrör!!!  Det gör så fruktansvärt ont så jag håller på att krypa ur skinnet.

Det kom i går kväll. En väldigt trevlig kväll i övrigt som började med en god middag tillsammans med några svenska vänner på en liten restaurang och slutade nere vid havet där det var någon speciell form av firande att hösten har börjat. Ett enormt folkliv klockan tolv på natten, ljusspel nere vid havet, varmt och skönt. Förutom att jag knappt kunde gå......

Och inte blev det bättre när vi kom hem. I natt har jag varit uppe på toa ca en gång i halvtimmen - hela natten - och som sagt - nu sitter smärtan som en smäck. Skit!!!  Och det är bara en vecka sedan förra skovet, alldeles för tätt!!   Jag som hoppades  att jag börjat se ljuset i tunneln. Kanske höll jag på att bli bättre!  Men icke!

En normal människa skulle säkert ställa in golfrundan, men ni som följt min blogg vet att det ska väldigt mycket till för att jag ska ställa in en golfrunda.

Däremot har jag ringt till golfklubben och bokat en golfbil för dagens runda. Att gå 18 hål är bara inte att tänka på idag.

Och så har jag hällt i mig en första dos Betapred - en stor dos, 12 piller.


Så - nu är det bara att bita ihop och hoppas att cortisonet gör nytta. Det finns ju inga värktabletter i världen som tar bort den här smärtan. 

Och så ska jag njuta av golfen och försöka slå vackra slag och sänka långa puttar!!!  Den dumma uretriten ska inte få sabba för mig!!

Av Birgitta - 6 september 2013 06:02

Jag skäms nästan - har inte skrivit ett inlägg på ett halvår......

Av två anledningar - dels tyckte jag att jag ältat mina uretritbekymmer tillräckligt, dels har jag knappast haft tid (trots att jag numera är en glad pensionär).


Men - här kommer nu en kort rapport över dagsläget.


Hela våren fortlöpte - och nu menar jag uretriten - på samma sätt som förra året. Dvs jag äter mina 2 * 60 mg Arcoxia, Xatral 10mg och två kapslar Membrasin varje dag. Med ca två veckors mellanrum kommer ett uretritskov och då äter jag en omgång Betapred, oftast uppdelat på fyra omgångar med 10, 8, 6, 4 piller upplösta i lite vatten. Då lugnr skovet ner sig och jag är faktislkt HELT symptomfri tills nästa anfall kommer. Denna symptomfria period är underbar!!

Ni som läst min blogg tidigae vet ju redan detta. Så - det hela lunkar på.....


Men - nu till mina lilla nyhet: För 1½ månad sedan drabbaddes jag av ryggskott. Det bara kom en morgon och var riktigt hemskt. Det som var värst var att förflytta sig från sittande till stående - eller tvärtom. När jag väl satt - eller stod - var smärtan uthärdlig, men själva rörelsen var nästan omöjig att genomföra. Tänk er detta samtidigt som uretriten gör så att jag måste gå på toa en gång i timmen. Inge kul!!

Efter ca en vecka besökte jag en kvinna som man rekommenderat mig var bra på att fixa ryggar, men det hela slutade med att hon tog sig an min uretrit också - bl a genom zonterapi. Hon jobbde med mig i 1½ timme och jag var alldelels matt efteråt.

Två dagar efter hennes behandling fick jag det värsta uretritskov jag haft på flera år. Det var kraftigare än vanligt och satt i längre - men - sedan tog det EN månad innan nästa kom!!   EN MÅNAD!  Så länge har jag inte varit symptomfri sedan -95.

Visserligen var skovet även denna gång kraftigare än vanligt - men ändå.  Jag är precis på väg ur det nu på så vis att när jag håller mig helt still känner jag inget, men när jag rör mig sitter smärtan fortfarande där. Hoppas även det släpper snart.

Men kan det vara så att zonterapi gör nytta??

Ska jag våga utsätta mig för en sådan behandling igen??

Har någon därute liknande erfarenheter??


Min andra anledning till att jag inte bloggat på länge är alltså tidsbrist, och det beror på att M och jag tagit steget att flytta ner till Portugal - med allt vad det innebär. Visa och sälja lägenhet, köra flyttlass, fixa nytt beonde, skriva in sig i ett nytt land osv, osv. Tar mycket tid men är väldigt spännande. Nya människor, ny kultur, nytt språk. Ett häftigt projekt att genomföra tillsammans, nu när vi inte jobbar längre.

Så - nu behöver jag inga mamelucker längre   ........ Och slipper snömodden som brukar lägga sig över Stockholm.

Däremot tror jag inte att det kommer att påverka min uretrit på något sätt. Vi är här nere nu, det är varmt och skönt, men jag har just haft ett två dagars kraftigt skov som inte är helt över än.

Att kyla kan framkalla uretrit är jag nästan säker på, och att värmedyna gör nytta, men har man väl fått 'skiten' kroniskt så tror jag inte att det försvinner bara  för att man bor i ett varmare land. Tyvärr!!


Lägger med några bilder från Cascais - den ort utanför Lissabon där jag numera bor.

     



Av Birgitta - 6 april 2013 07:38

Nu var det verkligen länge sedan jag skrev något här - och t o m länge sedan jag överhuvudtaget var inne på min blogg.


Här kommer en liten statusrapportering om min uretrit: läget är oförändrat, dvs jag lever i någon slags två-veckors tillvaro.

Jag är nästan helt symptomfri under två veckor (i bästa fall) sedan kommer ett skov farande, jag tar mina Betapred doser - och skovet försvinner.

Det är nästan så att jag börjar planera min tillvaro efter dessa skov. Vet ungefär när jag är rörlig och när jag inte kommer att vara det.

Äter min Arcoxia, och min Membrasin - och min Xatral. Xatralen är ju kramplösande och jag tänkte att nu när jag för det mesta mår så pass bra och väldigt sällan känner av några kramper så kanske jag skulle kunna sluta med den - och min läkare tyckte att jag skulle testa det.

Vilket jag gjorde för ca två veckor sedan. Ingen bra idé! Krampen satt som en smäck nästa dag - så det blev bara en dags uppehåll. Däremot skrev hon ut en svagare variant av ett motsvarande läkemedel som jag ska testa när jag får slut på mina Xatralpiller. Om jag vågar.....


Vi (M och jag) har beslutat undvika den kalla vintern så mycket som möjligt så under detta första kvartal av 2013 har vi varit större delen av tiden nere i Portugal. Vi hyr en liten lägenhet här och även om det inte är någon 30-gradig Thailandvärme (som nästan är för varmt för mig...) så är det i alla fall inga minusgrader, ingen snömodd, inga isgator att halka fram på. Jag behöver inte kränga på mig några mamelucker eller termobyxor när jag ska gå ut för att inte bli kall om rumpan.

Lite regnigt har det varit denna vinter - extra regnigt säger dom som bor här - men det går att spela golf, och promenera utmed havet. Inte fel sätt att avnjuta sin pensionärstillvaro på.


Av Birgitta - 12 mars 2013 07:38

Vaknar - återigen - helt smärtfri, efter en natt med bara ETT toabesök. Dessutom skiner solen från en klarblå himmel.

Kan inte vara bättre!!

Det skulle väl möjligen vara att det är i kallaste laget (nära -10). Och att golfbanorna ligger under snön. Men bortsett från dessa små trivialiteter så leker livet just nu för en gammal uretritare.

Besökte min läkare igår och det är riktigt trevligt att träffa henne när jag inte behöver krypa upp i en gynstol och få en dos Dermovat inpetad i ett inflammerat urinrör.

Min stående fråga till henne är VAFÖR uretriten inte ger sig av helt? Varför poppar den upp med jämna mellanrum? Hon har inget riktigt bra svar på den frågan - eller så är det jag som inte förstår vad hon säger när hon börjar prata om  olika varianter av inflammatoriska tillstånd.

Jag är bara glad att Arcoxia och Betapred gjort underverk med mig.

Det jag frågade henne är varför Betapred inte är mer etablerat som dämpare av inflammation i urinröret och det hon säger då är att det saknas kliniska studier som visar på effekten - vilket är nödvändigt för att det ska hamna på listor över rekommenderade läkemedel för en viss sjukdom.

Jag kan ju - som den lekman jag är - tycka att det är ju att låta folk lida i onödan, och jag är glad att hon valde att testa på mig.

Jag var ju väldigt avvaktande i början, var rädd för alla möjliga konstiga biverkningar, men har förstått att den dos jag äter är så pass svag så den risken är i princip obefintlig.


En annan fråga jag tog upp med henne var en som jag fått här i bloggen - nämligen om hon hört talas om att man använder Botox i urinröret - och vad hon anser om det.

Hennes svar på den frågan var följande:

Hon vet att man testat Botox i prostatan - men hade ingen riktigt koll på vad dessa tester resulterat i. Hon har aldrig hört talas om Botox i urinröret - och var lite nyfiken på varifrån informationen kom. En spontan tanke var att Botoxx i urinröret inte skulle göra någon nytta (eftersom den vävnad som Botox fungerar på saknas där)  däremot kan det fungera i urinblåsan.

Och - i dagens SvD finns en liten notis om just Botox i urinblåsan. Det står exakt så här:

''Läkemedelsverket har godkänt att Botox används för behandling av urininkontinens till följd av överaktiv blåsa. Medlet, som är ett nervgift, injiceras i blåsmuskeln, vilket gör urinblåsan mindre aktiv. Enligt studier är överaktiv blåsa relativt vanligt och kan leda till urininkontinens, läckage.''

Om jag har förstått det hela rätt så kan man lida av överaktiv blåsa UTAN att ha uretrit, dvs utan smärtor, kramper osv, enbart täta trängningar. Och antagligen hjälper Botox nog inte mot själva uretriten, dvs inflammationen, men kan tydligen lindra ett av de symptom som hänger ihop med uretrit, nämligen täta trängningar.

Och  det är väl bra!!!!




Av Birgitta - 5 mars 2013 22:44

Jag jublade lite för tidigt - tyvärr.

Idag har jag haft en ganska jobbig uretrit-dag, men tjurig som jag är har jag än så länge avhållit mig från Betapred.


Jag inser att jag kör med dubbla budskap - eller snarare att jag är lite kluven - när det gäller Betapred. Ibland tycker jag att det bästa är att ta det så fort jag får känningar av ett skov - och ibland vill jag försöka klara mig utan så länge som möjligt.

Att jag dragit på det denna gång är att jag fått en fix idé att det ska gå åtminstone två veckor mellan Betapred-omgångarna. Och i morgon är det två veckor sedan jag började senast.

Kanske, kanske får jag ta en dos nu i kväll. Det beror på hur det känns när jag ska sova. Om det gör alltför ont så är det bara att ge upp.


Min dröm är fortfarande att jag ska få mer än 1½ vecka mellan skoven - det är väl inte för mycket begärt??


Min lilla Yaris var mer attraktiv än jag trodde - första spekulanten hörde av sig redan en timme efter att annonsen kom ut på Blocket och hon bestämde sig för att köpa efter att ha kört en sväng i går kväll. Och det har ringt och mailat ca 15 personer till. Kanske sålde jag den för billigt???

Lite sorgligt blir det att lämna den - den har tjänat mig troget i åtta år.

Av Birgitta - 4 mars 2013 12:19

Kors i taket - skovet gav sig av UTAN hjälp av Betapred.

Det satt och skavde och irriterade och trängde hela dagen igår - men idag känner jag ingenting. Härligt - men lite märkligt. Jag var inställd på att det var dags för en omgång med cortison-piller.

Skönt att slippa det - och så skönt att kunna gå med raska steg igen!!


Idag ska min lilla Yaris ut på blocket. Har tvättat den så den blänker - både ute och inne  - och tagit en massa kort som förhoppningsvis visar hur fin den är. Lite sorgligt är det. Jag har levt med den i snart åtta år och den har aldrig krånglat. Men - nu är det dags att den får en ny ägare.

Hoppas det går fort........

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se