Så var det dags på allvar igen!!!

Den här natten har varit riktigt jobbig och nu sitter jag här med ett krampande urinrör och vet inte var jag ska ta vägen.

Det gör så fruktansvärt ont så jag vill bara krypa ur mitt skinn och försvinna.

Dags för en ny Betapred-kur!!!Det är ca en månad sedan sist så det borde vara OK. Vill helst inte, men så här kan jag inte ha det.

Tisdagarna är mina 'målar-dagar'. Mellan 9 och 13 är vi 6 - 7 damer i varierande åldrar (från 40 och uppåt) och nationaliteter, som träffas i källarvåningen/garaget hos en konstnär och är kreativa.

Fantastiskt roligt är det och jag värdesätter dom stunderna, men idag vet jag inte om jag klarar av att ens ta mig dit.

Varenda steg jag tar är som att få en kniv uppkörd i underlivet. Inget kul alls.

Å andra sidan så är målandet ett bra sätt att tänka på något annat än mitt urinrör. Fast när det är så illa som idag då tar eländet över allt. T o m målandet.

Jag har hållit på med målandet i två år nu, väggarna här hemma är fulla, mina barn har tagit ett antal plus att jag har sålt sex tavlor. Det är kul att folk gillar det jag gör....

Här kommer ett exempel, den heter 'Grön nebulosa':

Nu är det på gång igen   

Har visserligen bara varit uppe två gånger i natt - och det är bra - men när jag vaknade nu på morgonen så sitter den irriterande, svidande smärtan där igen. Inte så illa så att jag inte kan gå (så djävulen kanske var att ta i.....) men tillräckligt för att jag ska bli ledsen.  VILL INTE HA ONT!!!!!

Som tur är är det inte golfväder idag. Portugals atlantkust är genommulen och det regnar ordentligt.

Men - det ska hända roliga saker idag i alla fall. Jag hoppas att det blir roligt - så jag får bort tankarna från min eländiga kropp.

Det ska startas en svensk-kör. Det finns en svenska som spelar cello i någon av Lissabons synfoniorkestrar och hon har tagit på sig försöket att få igång oss som gillar att sjunga. Första träffen är nu om drygt en timme. Jag har ingen aning om hur många som kommer, eller vad vi ska sjunga, så det kommer att bli en intressant förmiddag.

En tanke är nog att vi ska kuna ställa oss upp på Valborgsmässoafton (Svenska Klubben brukar anordna någon form av firande) och klämma i med 'Sköna Maj', 'Vintern ra...' och 'Flamma stolt...'.

Vi får väl se hur det blir med det......  det är bara några veckor dit.......

Det gick verkligen URUSELT!!!   Med golfen alltså. Spelade som en riktig kratta. Det enda jag kan glädja mig åt är att jag lyckades göra par på sista hålet. Banans näst svåraste hål. Allt annat var riktigt dåligt.

Men - när resultat-listan kom via mail i går kväll så stod jag som tvåa bland damerna. ????  Med mycket bättre resultat än vad jag hade. Och för M var det tvärtom.

Troligen har den som knappade in resultatet i datorn blandat ihop våra scorekort, så jag fick M´s poäng och han fick mina.

Vi ska försöka reda ut et här idag, men han som är ansvarig på golfklubben har åkt på semester så vi får väl se hur det går.......

Med uretriten gick det sisådär. Det blev besök på både toaletter och i busksnår. Men - jag kan absolut inte skylla mitt dåliga spel på min kropp. I alla fall inte urinröret.

Det mesta sitter faktiskt i huvudet. Tittar upp för fort. Kroppen gör inte det huvudet säger åt den att göra, osv..... Man kan tycka att det ska vara lätt att slå på en liten boll som ligger stilla - men icke.

Nåväl - idag är en ny dag. Och idag är det dags igen. En ny golfrunda tillsammans med goda vänner. Dock ingen tävling idag.

Idag är det golftävling. Och genommulet. Hoppas, hoppas att det inte börjar regna.  Hur mycket jag än älskar att spela golf så finns det en gräns - och den går vid regn.

Spela golf i regn är INTE roligt!  Allt blir blött.  Jag är välutrustad  - i bagen finns GoreTex-kläder, GoreTex-sydväst, paraply och min golfbag är dessutom regntät. men det hjälper inte. Det är inte kul att spela i regn.

Håller alla tummar för uppehållsväder idag.

Uretriten sköter sig ganska bra. Jag kommer att klara att promenera dom fyra - fem timmar det tar. Det finns toaletter utmed banan - plus rejäla busksnår på några ställen.   Så om jag spelar dåligt kan jag inte skylla på min sjukdom.

En av huvudanledningarna för M och mig att flytta hit var just att kunna spela golf året om. Min uretrit och M´s dåliga rygg gillar inte vinterkylan hemma i Sverige längre, men jag spelar inte BARA golf.

För några dagar sedan var det en av de andra svenskor som bor här som ordnade en kurs i blomsterarrangemang. I tre timmar var vi ca 10 tanter/damer/kvinnor (vad man nu ska kalla oss 55/60-plussare) som jobbade med blommor i alla möjliga former och färger. Urkul. Här kommer en av mina skapelser: