Jag förstår faktiskt inte mekanismerna bakom min uretrit. Vad det är som framkallar skoven, vad det är som får dom att sjunka undan, vad som gör att det ibland kan vara en månad mellan anfallen och ibland bara någon vecka. Eller varför det inte kan försvinna helt och hållet.

Några saker förstår jag: cortison gör nytta. Både applicerat lokalt och inmundigat via tabletter. Men cortison BOTAR ju inget och för mycket av den varan är inte bra för kroppen.

Förra våren hade jag en lång period - flera månader - när skoven kom riktigt tätt, i princip en gång i veckan.Under några månader åt jag en Betapred-dos varje vecka, dvs 12+10+8+6+4 piller utspritt över två dagar. Jag var helt enkelt desperat. Men när jag berättade detta för min allmänläkare här nere blev han riktigt upprörd och sa åt mig att genast sluta, annars skulle min kropp ta alldeles för mycket stryk. Han hotade med diabetes och benskörhet och en del annat också.

Som tur var hade jag en Sthlm-resa inbokad i den vevan och min urolog gav mig flera lokala behandlingar under en vecka och samtidigt lärde jag mig hur jag kan spruta in Dermovat själv i urinröret.  Och jag lyckas faktiskt hålla det hela på en dräglig nivå för det mesta. Har bara ätit TRE Betapred-omgångar sedan dess. Och det är OK.

Och sedan jag började stoppa i mig ingfära varje dag mår jag - för det mesta - ännu bättre.

En annan sak som jag förstår är att jag mår faktiskt bäst när jag är hemma. Lite trist - för jag gillar att resa - men jag börjar se ett mönster (efter 20 år!!!!). Dricker ordentligt framförallt, och det tror jag påverkar uretriten.

Skovet som kom precis när jag var på Gran Canaria har sjunkit undan när jag är hemma igen och jag har nu haft flera riktigt bra dagar.

Extra trevligt eftersom våra goda vänner från Houston landar på Lisbon Airport om drygt en timme och vi ska tillbringa hela påskhelgen tillsammans. Spela golf och köra omkring lite i Portugal, och det blir så mycket trevligare när jag inte har ont.