Det blev en segdragen historia denna gång. Inte så kraftig men skovet satt i längre än vad jag blivit van - och bortskämd - med.  Och fortfarande inga kramper!  Det är nog det som känns allra bäst. Däremot kommer den märkliga fantomliknande smärtan krypande emellanåt. Lite för ofta för att det ska vara trevligt. Vet inte riktigt vad det är. Känns inte som dom alltför välkända uretrit-smärtorna. Och jag hittar inget mönster. Inget som jag kan se framkallar dessa smärtor. Rätt som det är så finns dom där - och ett par timmar senare kan dom vara borta. Märkligt!

På onsdag flyger jag hem till Sverige för att hälsa på barn och barnbarn och ska då även besöka min urolog. Ska bli intressant höra hennes förklaring till att jag mår så pass mycket bättre nu än jag gjorde före jul. I vanlig ordning printar jag ut min månadsstatistik och visar henne. Det blir så lätt att man glömmer när man mådde bra, när man mådde dåligt, hur bra/resp dåligt man mått osv och dessa små staplar visualiserar detta väldigt tydligt.

Det har blivit en förfärlig massa golf den senaste tiden. Dels vårt besök som vi spelade med nästan varje dag förra veckan, och dessutom några tävlingar som jag anmält mig till. Den i lördags vann jag!! Kors i taket. I måndags, dvs igår, spelade jag så fruktansvärt dåligt så jag bröt efter halva rundan. Var gråtfärdig. Larvigt - jag vet - men jag var helt frustrerad över att inga - absolut inga - slag blev bra. Livet är verkligen upp och ner. Även på golfbanan.

Men - vi har fått sommar. Idag var det närmare 24 grader i skuggan och absolut klarblå himmel. Underbart skönt med denna värme.

Detta vackra Mimosaträd står på 'min' golfbana: