Bloggplatsen har svensk tid - så här hos mig är klockan bara 05:00 och jag har suttit uppe i en timme och varit vaken i två...

M a o friden är över för denna gång.

Jag trodde faktiskt att eländet också skulle vara över så här dags för det började redan förra natten, då satt jag också uppe med det brinnande eldklotet i mitt underliv. Tog första Betapred-dosen vid fyra-tiden igår natt och alldeles nyss tog jag den sista. Så nu MÅSTE det gå över snart!!!

Ändå är jag glad.....  Dels är även detta skov hyfsat lindrigt, inga alltför hemska trängningar och framförallt INGA KRAMPER!!!

Och jag har ju mått oförskämt bra i tre veckor sedan förra skovet. Så jag ska inte klaga. Men när man i tre veckor känner sig som en 'normal människa' -  då får man ju smak för det livet. Man börjar t o m hoppas så smått att man blivit botad helt!!  Men så kul är det alltså inte......

Nu är det bara att härda ut, dricka en massa vatten och vänta på att cortisonet gör nytta och att tröttheten blir större än smärtan så att jag kan sova några timmar till.

Positivt är att det hemska väder (regn, storm och dimma) som vi varit insvepta i länge, länge äntligen gett sig av. Igår tittade solen fram och när jag kröp i säng vid 23:30-tiden sken fullmånen från en absolut klar himmel.  Hoppas det håller i sig. Klockan tio är det dags för golfspel och då vill jag varken ha regn, storm eller eldklot!!