Det är mitt i natten. Klockan är 4:21 och jag har varit vaken i ca en timme. Och denna gång är det inte smärta som håller mig vaken - utan tankar.

Smärtan håller sig fortfarande borta. Fick en liten känning i förrgår, men den försvann ganska fort, utan hjälp av Betapred, och igår kväll kom en släng av trängningar medan jag satt och tittade på 'Jills veranda'. Men även det gick över.

Så egentligen har jag inget att klaga på - ändå kan jag inte sova.

Igår gjorde jag något som jag inte brukar göra - jag berättade lite kortfattat om min uretrit för SWEA-kvinnorna. Det är ju inte precis någon hemlighet att jag sedan länge lider av denna sjukdom. Jag finns ju både på web-sidan, forumet och här i bloggen, plus att jag synts på ett helt uppslag i M-Magasin. Men jag brukar inte prata om det. Gillar egentligen inte att prata sjukdomar.

SWEA Lissabon ordnar fika första onsdagen i månaden på ett trevligt kafé här i centrala Cascais - House of Wonders - och varje gång brukar dom bjuda in någon som berättar något intressant. Igår hade dom bett den som ger mig zonterapi-behandlingarna att prata om just zonterapi. Och hon i sin tur bad mig berätta om mina zonterapi-erfarenheter.

Så det gjorde jag - och nu vet alla om mina problem........ och jag kan inte sova........och i morgon kommer jag att träffa många av dom igen för då ordnar Svenska Klubben lunch som vi har anmält oss till......

Jag kanske överdriver det hela - men tankarna far runt i huvudet på mig: sa jag för  mycket? för lite? vad tror dom om mig nu? förstår dom vad jag sa överhuvudtaget? tror dom jag inbillar mig?

Egentligen spelar det ju ingen roll vad dom tror - och antagligen har dom redan glömt vad jag sa. Nu ska jag bara släppa det själv också - och vara glad åt min uretrit-frihet.......   Men  det är lättare sagt än gjort så här i vargtimmen.....