Nu är det 3 veckor sedan jag var så dålig så jag satt på golvet på vår gästtoalett och skrek av smärta. Det har varit tre fantastiskt underbara veckor utan den allra minsta känning av min uretrit. Fast - idag märker jag av den. Lite, lite. Det började med lite molvärk mitt på dagen, som jag försökte ignorera, men den blev kraftigare på eftermiddagen och jag hade allvarliga funderingar på om det var dags för en  Betapred-kur. Men just nu känns det lugnare igen. Ska nog lugna mig med kortison-piller ett tag till. Får se hur natten förlöper.....

I morgon kommer vår dotter P och hälsar på oss några dagar och det ska bli fantastiskt roligt. Hon har uttryckt önskemål om att testa nya restauranger och på fredag ska vi ta oss ner till en vingård som ligger söder om Lissabon - Bacalhoa - och få en visning av deras museum och dessutom lite 'wine-tasting'. Trevligt!!  Dessutom ser väderprognoserna riktigt bra ut. Vi har haft några dagar med intensivt regn, men nu ljusnar det och solen tittar fram. Inbjuder till promenader utmed Atlant-kusten. Där är så vackert!!!  

Men vågorna kan vara förrädiska. Kring jul var det en grupp på 5 - 6 unga personer som blev bortspolade av en våg som var högre än dom räknat med.  Det hände nere utanför Sesimbra, men även här kan vågorna gå höga. Och uppe vid Porto kom en stor våg och spolade flera bilar ut i havet. Det sägs att var 7:e våg är högre än de andra och att man ALDRIG ska vända ryggen åt havet.....