Det blev en självplågarrunda på golfbanan i går eftermiddag.

Snålheten vann!! Eller kanske dumheten?? Tänkte att om jag går sakta och jobbar aktivt på att slappna av så mycket det går i underlivet så ska jag väl kunna vandra i några timmar. Och visst gick det, men uj så jobbiga timmar det blev. Alldeles svettig av smärta var jag när vi var klara. Och dåligt spelade jag också. M var riktigt arg på mig.....

Ännu argare är han idag när han förstod att jag inte ens påbörjade någon Betapred-kur i går kväll. Vill försöka hålla ut så länge som det går för att inte äta cortisonet för tätt, för ofta. Har också en förhoppning om att det ska gå över av sig självt - även om jag vid det här laget borde lärt mig att det aldrig gör det.

Så idag ska det bli av. 12 dagar sedan jag påbörjade förra omgången. Lite i tätaste laget, men nu står jag inte ut längre.

Nu till ett lite gladare inlägg. Innan golfspelet igår eftermiddag gjorde vi en liten utflykt utmed kusten norrut, förbi Sintra och ner till en strand som vi var lite nyfikna på. En vacker, bred sandstrand med häftiga klippformationer i ena ändan och nästan inga människor. Några få restaranger och ett hotell (vars toaletter självklart fick några besök av mig - det var ju en sådan dag).

Häftiga vågor så man simmar inte precis omkring, men det var underbart att sakta vandra i vattenbrynet.