Min förkylning är verkligen seg. Men halsen gör mindre ont och jag har fått salva för ögonen så det har i alla fall slutat rinna var.....

Det enda jobbiga med salvan är att när jag lagt i den ser jag absolut inget på ca en halvtimme. Salvan lägger sig som en tjock dimma över hela ögat. Men - bara det gör nytta så får jag väl leva med det.

Det som dock fortsätter att förundra mig är den absolut totala frånvaron av några som helst aningar av min uretrit.

Jag har ju haft 'noll'dagar tidigare men kan nu inse att riktigt nolliga har dom nog inte varit. Korta stunder kanske, inte många dagar i rad - som nu.

Hur kommer detta sig?

Jag kan inte låta bli att fundera vad som gjort att 17 års helvete verkar helt borta. För så känns det just nu.

Jag vet - ni är flera som berättat att ni varit bra i flera månader, eller t o m år och sedan har det kommit tillbaka - och det kommer troligen att hända även mig. Men jag är så ofantligt glad över denna underbara smärtfria, krampfria, trängningsfria tillvaro som jag befinner mig i just nu.

Och jag kan inte låta bli att reflektera över hur det kommer sig att det blivit så här.

Är det ett år med Arcoxia?

Eller - kan det vara mina upprepade Betapred-doser som sakta men säkert inte bara dämpat en pågående inflammation utan också omintetgjort det kroniska tillståndet??

Och då kommer nästa steg i mina tankar: varför tar man inte i rejält -- direkt - när uretriten diagnosticeras (vilket i och för sig verkar ta alldeles för lång tid - men det är en annan historia).?

Dvs - varför mjäkar man med svaga doser kortison i urinröret - inte den starka direkt?

Eller - varför smaskar man inte i med en 'dunderkur' kortison för att stävja inflammationen så fort som möjligt?

Jag vet att jag är ute på djupt vatten nu - kortison ska man akta sig för, kortison ger en massa obehagliga biverkningar, osv, osv.

Men - gör det verkligen det - så länge man tar en kort, intensiv dos?

Om man tvingas äta stora doser, år ut och år in - då kan det bli en del otrevliga biverkningar - det vet jag.

Ett exempel: en väninna till mig tappade hörseln på ena örat och trodde först hon hade en jättevaxpropp i örat, men där fanns ingen vaxpropp  och när alla trista alternativ var eliminerade så konstaterades att hon fått en inflammation på hörselnerven. Då ger man henne direkt en två/tre veckors ordentlig kortison-kur. För att ta bort inflammationen. Hon blev bra. Fick inga biverkningar.

Varför kan man inte hantera en inflammation i urinröret på samma sätt?

Varför ska vi tvingas till år ut och år in med hemska smärtor?? Och jobbiga lokala behandlingar??

(Hennes öra gjorde inte ens ont.....)

Självklart är det inte så enkelt. Orsaken och typen av uretrit kan ju variera och det går inte att 'dra alla över en kam' - men ändå......  Om det helt tydligt är en kraftig inflammation i urinröret skadar det väl inte att testa?? 

Tycker jag.

Och får väl hela läkarkåren på mig snart.....

Nog med mina tankar.

Nu till en efterlysning: finns det någon som kan rekommendera en urolog eller gynekolog i Göteborgstrakten - som behandlar uretrit med Dermovat?? Dvs inte bara den mildare Terakortilen.

Lägg gärna en kommentar här i bloggen - eller lägg in en rekommendation under kategorin LÄKARE på forumet.

 

husara

22 augusti 2012 11:54

Hej!
Jag är ju övertygad om att det som hjälpt dig nu är Arcoxian. Förmodligen törs inte alla läkare låta oss äta det så regelbundet och under så lång tid, men det ges ju till reumatiker i samma omfattning.
Jag har en väninna som äter det. Även män med prostatit, enligt läkaren. Så väldigt skadligt kan det väl inte vara! Dessutom om man får välja mellan ett normalt liv och ett krypande mellan olika toalettinrättningar, så är svaret enkelt för mig. Kanske unga tjejer har en annan uppfattning?

Birgitta

23 augusti 2012 08:37

Jag håller med dig.
Livet kan ibland vara riktigt orättvist - vissa drabbas av sjukdomar medan andra slipper ifrån helt. Men om man hör till den otursdrabbade kategorin och det finns läkemedel som gör att man ändå kan leva drägligt så förstår jag inte varför man inte ska äta av dom.
Självklart får man överväga evenruella biverkningar, och självklart är det alltid bäst att slippa - men ibland har man inga val.
Jag är oerhört tacksam över mitt nya smärtfria liv - och jag tror också att det är Arcoxians förtjänst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fortfarande frisk från mitt 23 år långa helvete med uretrit!! Och är fortfarande förundrad - och inser att jag verkligen var SJUK.  I april var det 5 år sedan jag - starkt påhejad av min man och en väninna - fattade beslutet att ta en stor dos Be...

Det är knappt två år sedan jag skrev mitt förra inlägg: FRISK!!!!   Och - jag är fortfarande FRISK!!!   Efter att jag börjat med min dagliga dos av Betapred fortsatte jag - av bara farten - att ta maxdosen av Celebra varje dag ända tills jag ...

Det här blir ett långt inlägg - men jag måste bara berätta.......   Det är flera år sedan jag skrev något här och jag ber om ursäkt att jag inte svarat på frågor, men luften gick ur mig. Orkade inte längre berätta om mitt elände. Hade fullt upp m...

Hemma - efter en 5 dagars tripp till Irland tillsammans med goda vänner. Vi har haft underbara dagar. Spelat golf på 4 fantastiska banor, ätit god mat, bott på bra hotell.   Haft tur med vädret, sol och nästan vindstilla hela tiden förutom några ti...

Det är en fantastisk morgon idag! Absolut klarblå himmel - och solen lyser på trädtopparna. Kommer att bli en vacker dag. Perfekt för att hänga ut tvätt - och gå en golfrunda.....  Kanske en sista tur i svampskogen......   Har hittat massor med kan...