Dom senaste dagarna har bara rusat iväg. Har knappt haft tid sitta ner vid datorn en enda sekund.

Min äldsta dotter med hennes familj är hos oss i Dalarna och dagarna börjar med att fyra-åringen och två-åringen kommer springande och ropar: 'vi vill äta frukost hos dig mimmi (det är vad dom kallar mig...)'.  Och sedan är det full fart hela dagen.

Och det är jättekul!! Dom är så himla mysiga!!!

Men som sagt - det blir inte mycket egen-tid. Helt OK - det får jag tiillräckligt av när dom åkt härifrån.

Det mest fantastiska är att jag hela veckan har varit mer eller mindre fri från uretrit-symptom, så jag klarar av detta tempo utan några som helst problem.

Det kan komma små il av smärta emellanåt, eller lite trängningar en kväll - men på det stora hela mår jag oförskämt bra.

Jag fortsätter ju att föra statistik över mitt uretrit-tillstånd och har roat mig med att jämföra juli månad under de tre senaste åren.

När jag satte igång med den övningen förväntade jag mig stora skillnader i hur staplarna såg ut - jag upplever ju att jag mår så ofantligt mycket bättre nu än vad jag gjorde för tre år sedan.

Men jag blev lite förvånad när jag la de tre diagrammen bredvid varandra.

Dom såg nästan likadana ut.......

Har funderat över detta och jag tror att det som hänt är att min smärtnivå - eller min smärtupplevelse - ändrat sig.

För tre år sedan var uretriten fortfarande en 'del av mitt liv' och så fort det blev drägligt upplevde jag en lättnad. Nuförtiden har jag helt - och då menar jag HELT - uretrit-fria dagar, och vid minsta lilla antydan till uretrit så markerar jag i min statistik. Även om smärtan bara suttit i några timmar.

Jag har m a o blivit gnälligare....

Men mår ändå på det hela taget väldigt bra.

Så här ser jämförelsen ut: