Ska man börja med det som varit bra - eller det som varit dåligt?

Vi tar det bra först!

Midsommarafton blev en helt underbar svensk sommardag. Det är länge sedan man slapp stå och huttra av köld under majstångsresningen (om man ens gick dit) och kunde sitta ute i linne till klockan  nio på kvällen.

Vi besökte Jöns Andersgården här i Rättvik vid deras majstångsresning. Den ligger så vackert med utsikt över Siljan och vi fick riktigt gammal hederlig svensk tradition i oss. Ett halvtaskigt tal också - visserligen - men det förträngde jag snabbt.

Vi såg hur alla moln blåste bort emot Mora - men där vi var strålade solen hela dagen.

Nu tar vi det dåliga!

Det är inte ofta jag brukar tycka synd om mig själv. Jag kan bli ledsen, förbannad, irriterad, uppgiven, desperat osv, men jag brukar inte ägna mig åt självömkan.

Men i natt tyckte jag faktiskt synd om mig.

Smärtan sjönk undan - som genom ett trollslag - sent i går kväll. Så jag har inte haft ont i natt.

Däremot inträdde det tillstånd som - på nätterna - kan vara lika jobbigt som smärta. Att hela tiden känna sitt urinrör går att hantera på dagtid, men på natten är det omöjligt. Det går helt enkelt inte att somna om det känns som att du är toanödig - fast du vet att du inte kan vara det. Man fyller ju liksom inte på någon vätska under natten.

Och så har det varit i natt. Hela natten!!!

Man tömmer ur sig dom stackars ynka droppar som finns i blåsan. Tror att nu är det över. Kryper i säng och försöker somna. Efter fem minuter sätter det igång och irritera igen. Man försöker härda ut, snurrar som en iller i sängen för att hitta någon ställning där man inte känner sitt urinrör, men efter ytterligare 20 minuter ger man upp, går på toa, tömmer ur sig några ynka droppar till. Det känns bra i fem minuter - och sedan sätter det igång igen.

I natt har jag för första gången allvarligt funderat på om det är dags att be min läkare om sömntabletter. Det är ytterligare en gräns att passera för mig - i så fall.

Jag har ju inte sovit en hel natt på 17 år nu - så jag är van vid nattliga toabesök. Men normalfallet är ju mellan två till fyra toabesök/natt, och det har jag lärt mig leva med. Men två nätter efter varann med mer än tio!!

Skit, skit, skit!!!!!!!

Min förhoppning nu är att det här var det sista rycket i skovet - kanske får jag några bra dagar nu.

Slut med gnäll!!

Här kommer en midsommaraftonsbild: