Jag tog ut glädjen i förskott - skovet var inte alls över, det bara tog en halvpaus. Igår morse var jag dålig igen. Det har varit ett konstigt skov den här gången. Inte konstanta plågor utan det har kommit och gått. Stunder av smärtfrihet varvat med stunder av ordentlig smärta. Inga kramper - tack och lov - men jobbiga trängningar. Eller snarare behov av att gå på toa p g a smärta. Tänk att man kan känna sådan skillnad på olika anledningar att uppsöka hemlighuset.

Just nu känns det dock helt OK, troligen beroende på den Betapred jag tog innan jag kröp i säng i går kväll. Det var helt enkelt nödvändigt.

Jag är ingen tävlingsmänniska när det gäller golf, blir så fruktansvärt nervös när det 'blir på allvar' och spelar extra dåligt. Jag har bekanta som fungerar precis tvärtom - tävling sporrar dom så dom skärper sig och spelar extra bra.

Och varje golfklubb brukar ha gedigna tävlingsprogram som man uppmanas att ställa upp i. Spela pargolf där man slår vartannat slag kan vara rätt kul, men matchspel - där man möter en person och det gäller att vinna så många hål som möjligt, dvs få i bollen på minst antal slag - är något som jag under min 15-åriga golfkarriär aldrig har ägnat mig åt. Har helt enkelt inte vågat.

Men i år - efter tjat från golfbekanta - ställde jag upp i matchspels-serien. Man kan ju inte mer än förlora första matchen - och sedan är det ju över....

Igår var det dags för första matchen. Jag hade blivit lottad att spela mot en kvinna i min ålder -- med lite högre handicap än mig, vilket betyder att hon på fem hål hade ett slag mer än mig på sig för att få i bollen.

En fantastiskt trevlig kvinna, bl a äter även hon Arcoxia - sedan fyra år - så vi hade en del att prata om, förutom golfspelet.

Och - kors i taket - jag vann!!!

Det var väldigt jämnt - vi turades om att vinna hål hela tiden - så det var först efter 17:e hålet som det blev klart. Då hade jag vunnit två hål mer än hon - och det var bara ett hål kvar att spela.

Och jag måste säga att det faktiskt var fantastiskt roligt. Nu ska jag möta någon annan som vunnit sin första match. Men det blir inte förrän efter midsommar.

Att ta hand om en fyra-månaders valp är ju nästan ett heltids jobb!! Just nu ligger hon i mitt knä och sover - med huvudet på min ena arm så jag kör just nu pekfingersvalsen på tangentbordet. De två första nätterna hade vi hennes korg ute i hallen och då kom hon och väckte mig nästan en gång i timmen hela natten. Hon somnade om så fort jag lagt tillbaka henne i korgen, men det blev ett förfärligt springande. Dessutom mina täta toabesök....

Nu i natt ställde jag hennes korg nedanför mitt huvud - och då sov hon mycket lugnare. Men 5:40 tyckte hon det var dags att gå upp - och gå ut....

Det är himla behändigt här - det är bara att öppna dörren så kan hon springa ut på gräsmattan. Och jag efter med en liten spade och plockar upp dom små korvarna. Kastar ut dom i urskogen utanför stängslet. 

Hon vägrade somna om efter detta morgonäventyr - så jag gav upp, fixade mitt kaffe och satte mig här vid PC;n - och då passar det minsann bra att ligga i mitt knä - och sova. Ja, ja - det får man väl ta.... 

Här kommer dagens bilder - Polly med favoritleksaken: