Jag har haft några helt fantastiska dagar. Dagar när jag fullständigt glömt bort det här med uretrit - t o m så mycket att jag glömt bort att blogga.

Men det har liksom inte funnits något att berätta......

Inga akuta trängningar, inga skarpa kramper, inga smärtor, inga problem med att gå. Inga jobbiga situationer.

Ända tills nu för en stund sedan......

Men två veckor - det är bra facit för att vara mig.  Hoppas den molvärk som mal just nu inte bli värre - och inte blir långvarig.

Däremot har ryggen börjat krångla igen, och jag tror att det är det idoga målandet som är boven. Den lite framåtlutande ställningen blir för mycket för min svank. Men nu är det snart färdigmålat - har bara sista strykningen på en halv vägg kvar. Och det ska väl ryggen klara. Sedan ska den få vila några dagar innan jag sätter igång med nästa projekt.

Jag har lite dåligt samvete för att jag inte fått fart på mitt enkät-arbete än - mer än i huvudet. Det blir lite för mycket semesterkänsla här i sommarstugan, men jag ska ta mig samman nästa regniga dag - och det ska väl inte dröja för länge.

Men det är fascinerande hur lokalt vädret kan vara. Här i Rättvik har vi idag haft strålande sol. Vid fyra-tiden körde vi till Clas Ohlson i Insjön - det är drygt två mil - där var himlen kolsvart och det spöregnade.

På Clas Ohlson inhandlades bl a en cykelkorg - som inte ska användas som cykelkorg.....  Nästa vecka ska vi vara hundvakt till lilla Polly - vår dotters mops - och hon ska med på golfbanan (om det nu blir golfväder) och om hon inte orkar gå alla 18 hål så ska hon få ligga i cykelkorgen, på en liten handduk..... Vad gör man inte.....