Det är mitt i natten här där jag är.

Har legat vaken över en timme med den alltför välbekanta sylvassa smärtan i underlivet. Eldklotet har börjat brinna.

Undrar varför det dyker upp nu igen?

Den här gången har jag definitivt inte blivit kall om baken.....

Jag mådde så himla bra igår. Hade inga som helst känningar av uretriten på hela dagen.

Gick en golfrunda i strålande väder, och njöt av tillvaron. Vi spelade tillsammans med två äldre herrar och den ene verkade inte tåla solen. Han smorde in hela ansiktet i vit zinkpasta, satte på sig en keps med stor skärm och tyg som hängde ner över axlarna, långa ärmar på tröjan, långbyxor och handskar på båda händerna. Han såg ut som ett spöke...

Måste ha varit väldigt varmt för honom.   Men han var på gott humör ändå.  Det var jag också. Då.....

Just nu försöker jag ägna mig åt mental träning, dvs borttänkande av smärta, och avslappning - samtidigt.

Misslyckas med detta konststycke - och håller på att bli lite uppgiven.

Inte nu igen!! Inte så fort efter förra omgången!!  Det är bara en vecka sedan jag toppade min smärtskala.

Skit, skit, skit!!!!!!!

Och inte har jag hunnit köpa dundermedlet mot smärta i urinvägarna heller. Korkat att inte prioritera det.

Min prioritet igår blev istället golfbanan och golfbutiken. Köpte en så vacker, vit putter. Nu kommer alla mina puttar att gå rakt i hålet. Alla..... Alltid....

Tänk om man kunde krypa ur sitt skinn. Lämna det här på stolen och sväva iväg, smärtlös.

Hur ofta vågar man ta Betapred??? Jag är livrädd för att äta för mycket - men min förmåga att leva och existera med denna smärta blir allt sämre. I många år var detta brinnande eldklot en del av min vardag. På något sätt fixade jag att jobba fast det skar som knivar genom kroppen. Men det gör jag inte längre.

Måste bli av med denna smärta. NU!!!!