Jag blir inte klok på det här.

Natten till idag blev riktigt jobbig.

Och hela dagen idag har molvärken legat och stört mig.

Någon skrev i ett mail att så länge det håller sig på en låg nivå  - så går det att leva med. Men när det börjar krypa högre upp på skalan då är det inte roligt längre.

I dag har det tangerat det trista.

Jag som trodde att eländet var över för den här gången. Är jag för optimistisk? Tar jag ut det goda i förskott?

Själv tycker jag att det är bättre att försöka vara positiv än tvärtom. Problemet är ju bara att man får fler smällar.

Fler besvikelser.

Det är helt klart dags för en ny dos av Dermovat - men det är nästan två veckor tills jag har en läkartid, så det är bara att härda ut.

Blir det för eländigt då plockar jag fram Betapred-burken. Den har fått vila länge nu.

Tidigare i vintras skickade jag ut en förfrågan om det fanns ett intresse att ordna en liten uretrit-träff senare i vår.

Det var ett antal som svarade positivt på den förfrågan - men kanske finns det fler som kan tänka sig att vara med.

Det är inte helt bestämt än - men ett preliminärt datum är söndagen den 6 maj - här i Stockholms-trakten.

Syftet med träffen är primärt att få en chans att träffa och prata med andra som har samma problem.

Men kanske kan vi också börja fundera på om vi ska starta en patientförening. Det är flera som under åren har föreslagit det.

Kanske börjar det bli dags nu???

Vill ni / kan ni vara med på en liten träff - skicka mig ett mail kontakt@uretrit.se