Min fasta övertygelse om Arcoxians förträfflighet har fått sig en törn.

Det började redan i går kväll, strax efter att jag här i bloggen berättat om hur toppenbra jag mådde.

Som så många gånger förr kom den alltför välbekanta irritationen farande, just när det var dags att krypa i säng. Hade svårt att sova, både för urinblåsan och för min oro angående min 'pending ESTA-ansökan'.

ESTA-problemet är löst nu, men tyvärr kan jag inte säga detsamma om urinblåsan - eller vad det nu är som svider, irriterar och stör. Det har suttit i precis hela dagen. Inga fyra-timmars intervaller mellan toabesöken idag inte...

Inte har jag ätit något konstigt, så det kan inte bero på det.

Vet faktiskt inte vad jag ska göra. Vill inte stoppa i mig cortison förrän det börjar smärta och än så länge gör det egentligen inte ONT, det bara känns. Hela tiden. Och tvingar mig till lite tätare toabesök än vad jag upplevt den senaste tiden.

Nog så trist och jobbigt.

Känns lite som att jag tagit några steg bakåt igen.  Hoppas att det bara är en temporär dipp.......