Idag är det exakt tre år sedan det var min sista arbetsdag på det japansk-svenska företag som tekniskt sett inte existerar längre.

Känns lite vemodigt.

Men - så fort tiden har gått!!

Och inte lär det gå saktare i fortsättningen. Skrämmande!!

Nu verkar helgens - och gårdagens - konstiga 'utbrott' i min kropp ha lugnat ner sig. Mår riktigt bra nu på morgonen.

Jag hoppas att jag inte har skrämt någon från att pröva Arcoxia för att få slut på sin uretrit-plåga!!

Jag hade otur och drabbades av en trist biverkning, men det betyder ju inte att alla får samma erfarenhet.

Kanske inte Arcoxia biter på alla heller - för den delen.

Vi är olika, och vi reagerar olika på de läkemedel vi erbjuds.

Ett exempel: jag har ju min vän som i unga år drabbades av Morbus Chron, fick Salazopyrin, tålde det bra och svarade så bra på det att han idag är helt frisk från den 'kroniska' sjukdomen.

En kollega till mig fick exakt samma sjukdom, gavs samma (det enda fungerande - på den tiden) läkemedel, men tålde det inte och var tvungen operera in en påse på magen.

Så olika kan det vara.

Nu ska det bli spännande att se hur länge kroppen håller sig bra - jag har inte rört Arcoxian sedan i lördagskväll.