Morgonsvedan jag klagade över i går morse sjönk undan under dagen - men i morse satt den där igen. Och nu verkar den inte vilja släppa taget.

Jag som häromdagen glatt konstaterade att det är fyra veckor sedan jag tvingades ta en dos Betapred. Det är rekord. Ända sedan min läkare introducerade denna 'icke helt vedertagna självhjälp' vid akuta besvär så har jag tagit en eller två doser varannan vecka ungefär.

Men säg den glädje som varar.

Just nu känns det som att den lilla 'uretrit-djävulen' har poppat fram för att ta ner mig på jorden igen.

'Kaxa inte till dig, Birgitta' säger den med ett elakt flin.

'Än är du inte av med mig!!'

Funderar just på om det är dags för lite Betapred igen - eller om det räcker med två brus-Alvedon.

Skulle helst vilja slippa ta något över huvudtaget, bara vänta och se om det ger med sig av sig självt. Men vi ska ha gäster i kväll, håller som bäst på med dammtorkning och dammsugning, och det är inget kul vare sig att städa eller ta emot gäster med en värkande kropp.

Beslut fattat!! 

Det får bli två brus-Alvedon till att börja med......