Min allra första pojkväns farmor (dvs det är ca hundra år sedan) brukade strö ordspråk omkring sig. Ett av dom var detta:

'är det inte det ena, så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod'

Ungefär så känner jag mig nu - med det tråkiga tillägget - att det är både det ena OCH det andra - samtidigt.

Dvs ont i benet och ont i urinröret. Har varit vaken sedan klockan tre. Läst hela tidningen, läst ut boken jag höll på med (''Mitt liv med Saddam'' - intressant), löst lite korsord, druckit kaffe - och håller på att bli galen.

Hur länge dröjer det - efter att man börjat med en penicillinkur - innan man märker att det börjar bli bättre?  Tydligen hade det börjat bli någon form av feberros runt såret. Doktorn målade med tuschpenna utmed 'ros-kanterna' och sa att jag skulle hålla koll så att det inte spred sig ännu mer. Så jag kollar och kollar. Tycker inte att det har växt - men attans ont i benet har jag.

Jag hoppas verkligen att medicinen jag fått biter på vad det nu är som har hamnat i såret.

Jag hittade faktiskt lite gula kantareller i går. När jag traskade ut i skogen trodde jag först att där inte skulle finnas något alls för det var snustorrt i marken. Men - på ett av de ställen där jag hittat förut - där fanns dom. Nu har jag lagt dom på tork. Jag vet att det vanligaste är att förvälla och frysa in men min frys är inte så stor. Jag testade att torka även dom gula förra året och det gick riktigt bra. Jag skär dom i lite mindre bitar. Dom behöver längre torktid än trattisarna och även lite längre blötläggningstid när man ska använda dom. Men det går jättebra att ha dom i grytor osv.

Om inte benet värker alltför mycket ska jag besöka mina andra ställen i dag. Lyckan när man hittar dom gula solarna i mossan, eller under en gran, den är svårslagen.