Jag vet att jag kan bli lite tjatig ibland - men det kan inte hjälpas: vad är det egentligen för mekanismer som styr uretrit-utbrotten? Några saker har jag ju kommit på - men det kan inte vara hela sanningen.

Så här var min måndag:

Vaknade helt smärtfri - och mådde riktigt, riktigt bra.

Vid 10-tiden ringde min läkare för att meddela att hon fått förhinder just den tid jag hade hos henne på torsdag. Vi försökte hitta annan tid - men ingen passade och eftersom jag har ytterligare en tid om några veckor så tyckte jag att det nog inte behövs någon innan dess - jag mådde ju så bra.....

Just då ja....

Ett par timmar senare - out of the blue - så small det bara till och helt plötsligt satt jag med riktigt hemska smärtor. Bara så där -utan vidare... Jag fattar absolut ingenting. 

Petade i mig en Citodon - det var nödvändigt, kunde inte gå annars - och smärtan sjönk undan. Men sedan låg den och lurpassade liksom under ytan resten av dagen - och gör så även idag.

Om jag håller mig stilla, eller rör mig försiktigt, då går de bra. Men så fort jag gör en häftig rörelse så skär det till. Trist.

Ska försöka låta bli smärtpillret idag - ska nog gå bra om det håller sig på den här nivån.

Skit är bara förnamnet på vad jag tycker om denna uretrit just nu.....