Jag tycker att champagne - eller bara ett enkelt mousserande vin - kan vara riktigt gott. Men jag börjar misstänka att det hör till en av de saker som jag ska undvika.

Vi hade våra golfspelande vänner här på middag hos oss i går kväll - och inledde med ett glas bubblande vin. Och nu sitter jag här och har så ont, så ont. Inget annat av det vi bjöd på är sådant som jag brukar reagera på.

Vi inledde med en enkel skagenröra på rågbröd, sedan blev det helstekt fläskfile med en god potatissallad (lite ljummen med rödlök och babyspenat) och slutligen en god citronpaj (inte den med maräng...). Inga konstigheter - bara väldigt gott.

Trist bara att vakna dagen efter en trevlig kväll med jobbiga smärtor i underlivet. Nu har jag tagit en Citodon, den har ju visat sig pålitlig när det gäller att dämpa smärtor. Och innan smärtan har lagt sig tänker jag inte göra något överhuvudtaget - mer än läsa tidningen och spela spel på datorn.....

Vet inte om jag blivit klok, eller uppgiven, men för bara ett halvår sedan skulle jag inte låtit smärta på den här nivån hindra mig från att göra något. Jag ligger väl på en nivå 4/5 just nu. Då krävdes det minst en åtta innan jag gav upp.

Kanske var det så att jag under så många år hade ont JÄMT. Det hade blivit en del av mitt liv, av min identitet. Jag hade glömt hur det var att INTE ha ont.

Nu har jag turen (lyckan) att uppleva smärtfria dagar - och då känns smärtan jobbigare när den dyker upp.

Och jag har blivit stärkt i min övertygelse om att smärta i möjligaste mån skall dämpas, elimineras.

Fick ett mail för några dagar sedan från en ung kvinna som skrev att hennes urolog - via cystoskopi - konstaterat inflammation i urinrör och urinblåsa men att 'det nog skulle gå över av sig själv - och hon skulle 'stå ut' tills dess'!!!!

Och hon hade riktigt ont!!   Hur i hela friden kan en läkare bete sig så???? Har man inte missat sin uppgift då??

Jag är ingen bra blom-människa. Har inte en massa vackra blommor på tomten men lyckades till middagen i går fixa en liten bukett som jag blev riktigt stolt över. Vi har ju en buske med höstsyréner som blommar för fullt. Vanliga syrener ramlar ju ihop ganska fort och jag trodde nog att denna skulle göra likadant - men icke. Den står än. Jag satte ihop en sådan blomklase med några rosa saker som jag har på en annan buske + en massa ormbunkar. Ormbunkarna har skrumpnat ihop - men resten står fint: