Är på snabbvisit hemma i Sumpan för att plocka upp min moster som kommer med bussen från Norrköping nu om några timmar. Hon ska vara hos oss i skogen utanför Rättvik i några dagar.

Och just nu är jag extra glad att jag har min stuga i skogen att åka till. Max 200 meter från där jag befinner mig just nu håller man på att bygga nya hus, lägenheter, och det är ju jättebra. Men det är ju inte precis en tyst och stilla aktivitet att bygga hus.

Vaknade prick sju av att pålandet satte igång.

Vilket oväsen.

Och oväsen har det varit ända sedan dom började riva dom gamla skruttiga husen som tidigare stod där det nu ska ploppa upp nya vackra lägenheter.

Stackars dom som bor ännu närmre än vad jag gör!!!!

Jag gillar verkligen tystnaden i skogen utanför Rättvik.

Mitt uretritskov som visade sig för några dagar sedan blev aldrig riktigt illa. Smärtan la sig ganska fort - utan annat hjälpmedel än ett par stora glas vatten - utan det som varit jobbigt nu några dagar är trängningarna. Max 1½ timme har jag klarat mig, ibland ännu kortare. Och den fasen verkar inte vara över än. I natt var jag upp med i princip en timmes mellanrum hela natten fram till fyra, sedan fick jag sova till sju - då pålandet startade.....

Jag hoppas verkligen att även trängningarna lugnar ner sig för nu ska jag ägna några dagar åt att köra runt med moster och visa henne bygden utanför Rättvik: Vidablick, Styggforsen, Långbryggan, Siljansnäs Naturum, Hildasholm  osv - och det kan bli lite besvärligare om jag hela tiden måste leta toaletter samtidigt.

Min moster är visserligen en gammal sjuksköterska så hon skulle kanske förstå, men ändå.....

Det jag också hoppas på är självklart att vi ska slippa regn - Siljansbygden är alltid vacker, men blir ännu vackrare i solsken.

Och just nu ser det hoppfullt ut - i alla fall här i Sumpan.

Så var det dags igen.Vaknar i ottan av den alltför välbekanta svedan i urinröret och kan bara inte somna om. Har dessutom varit uppe minst fem gånger tidigare i natt - så något är på gång.....

Har gett upp 'somna om -försöken' och i stället satt i gång kaffebryggaren. Sitter och håller på att gäspa käken ur led, så pigg och vaken är jag väl inte - bara lite uppgiven....

Badade igår. Ute i en sjö. Kan det vara orsaken?? Har inte gjort det på många år. Ett snabbdopp då och då riktigt svettiga dagar har det väl blivit någon enstaka gång  - men igår simmade jag omkring. Kände mig så frisk i kroppen och det var så härligt i vattnet. Och den våta baddräken åkte av direkt. Så jag skötte mig exemplariskt. Kände mig inte kall.

Trist om det ska vara orsaken till att jag hamnar i ett skov. Men - kanske var det bara dags för ett litet uretrit-utbrott igen, jag har ju varit oförskämt frisk i flera dagar nu....

Idag blir det i alla fall inte några dopp i sjön - det är grått och trist utanför fönstret och prognoserna säger regn, regn, regn.   Jag hoppas att det inte blir värre än att jag kan måla entré-räcket.

Idag bjuder jag på en liten turistbild från Rättvik. Rättvik ligger alldeles vid 'rättviken' dvs ena hörnet av Siljan och där är enormt långgrunt. Långbryggan går 600 meter rakt ut i vattnet till en liten holme - där båten Gustav Wasa lägger till på sina rundturere på Siljan - och man kan i princip gå i vattnet utmed hela långbryggan. Extremt barnvänlig stor sandstrand.

Det är fantastiskt att befinna sig i en kropp som inte smärtar, svider, krampar eller tränger hela tiden. Tänk att inte behöva leta toaletter en gång i halvtimmen. Att inte hela tiden känna sitt urinrör. Att slippa knivar som skär in i underlivet för varje steg man tar.

Att helt plötsligt få energi över till annat än att bara hantera sin smärta.

Det känns ovant. Fortfarande. Fast jag nu haft lyckan - eller turen - att få sådana här perioder allt oftare och allt längre.

Nu gäller det att hitta på vettiga saker att göra med den energi som helt plötsligt går att använda till annat än smärthantering. Så jag målar. Först trädgårdsmöblerna, som nu är röda & gula. Nästa projekt är räcket runt entrén. Så nu har jag skrapat, slipat och grundat. Idag bär det av till färgbutiken för att köpa ljusgrå och mörkgrå färg. Ljusgrått upptill och till dom tjocka stolparna, mörkgrått till spjälorna. 

Sedan har jag gjort en dumhet - och fått en lärdom på köpet: växter gillar inte att flyttas!!!  Köpte en ny planta till min lilla rabatt, någon slags anemon som lär ska få höga rosa blommor. Såg fint ut på bilden. Men för att få harmoni och symmetri i rabatten flyttade jag en annan blomma ett par decimeter åt vänster. Det gillade den inte!!!  Den var fint på gång med en massa knoppar - nu ser den ut så här:

Om ni någon gång kommer i närheten av Rättvik - i alla fall sommartid - så måste ni försöka ta er till Dalhalla.

Det är så häftigt. Detta gamla, nerlagda kalkbrott som för drygt 15 år sedan 'upptäcktes' av Margareta Dellerfors och tack vare hennes energi blev till en utomhusscen.

Vi har precis kommit 'hem' från en konsert med Dionne Warwick i just Dalhalla. Och denna gång hade vi tur. Varmt och skönt, alldeles klar himmel. Det är fortfarande ca 20 grader ute, fastän klockan är halv elva. Eftersom Dalhalla är en utomhusscen, och sommarvädret i Sverige minst sagt kan vara opålitligt så vet man ju aldrig hur det kan vara. Vi har suttit där i spöregn, när hela publikhavet är gult eller grönt av regnponchos, och vi har suttit där insvepta i filtar. Men - ikväll var det underbart skönt. Kortärmad tröja var vad som gällde. Och en sådan kväll är det magiskt på Dalhalla.

Att jag sedan inte behövde smyga iväg mitt under konserten för att besöka en toalett (vilket brukar vara en av mina stående aktiviteter) gjorde ju att jag kunde njuta ännu mer av musiken. Häftigt att denna världsartist, som ju inte är så ung längre, fortfarande har en så maffig röst.

Här kommer några 'aptitretare' för Dalhalla:

Vissa älskar att spela tennis, andra att promenera, eller gå på gym, dansa magdans, jitterbugg eller squaredans, spela schack, bada, springa, cykla, osv - och många försöker ägna sig år sin favoritsyssla så ofta det hinns med.

Med risk för att vara tjatig: det bästa jag vet är att spela golf. Och när vädret är så fantastiskt som det är just nu, och jag dessutom inte har ont i min kropp, då ska det mycket till för att hålla mig borta från golfbanan.

Vi, dvs M och jag, gick en runda tillsammans med våra goda vänner B & H mitt på dagen idag.

Sedan for vi hem, vilade en stund, åt middag - och sedan for jag själv tillbaka till golfbanan och gick nio hål till. En underbar, underbar kväll.

Det gäller att passa på.

Rätt som det är har vi höst och kallt igen, eller spöregn, eller uretritskov.....

På vägen hem från golfbanan passerar jag en hage där ett sto med ett litet föl håller till. Dom är så fina:

Stackars Surftown, dvs det web-hotell jag använder för www.uretrit.se och forumet och mailboxen, dom fick verkligen problem efter skyfallen i Köpenhamn.

Översvämning i maskinhallen så dom tvinagdes flytta alla sina servrar.

Nu är alla mina sidor uppe igen och allt verkar fungera som det ska.

Vaknade tidigt.

Solen strålar från en fullständigt klarblå himmel.

Det enda som hörs är fåglarnas kvitter.

Inte ett sus i träden - det är alldeles vindstilla.

Nu har jag bryggt mitt morgonkaffe, dukat en liten bricka med några jordgubbar som är kvar från middagen igår, gårdagens tidnings sudoko-sida, ett vattenglas, några Digestive-kex - och nu går jag ut i det daggiga gräset och sätter mig i morgonsolen och bara njuter.

Svensk sommar när den är som allra bäst!!!

Och jag har inte ont någonstans. Livet leker just nu!!

Dermovat-dosen jag fick för några dagar sedan har gjort susen. Uretriten har hållit sig helt borta sedan dess. Nollor i alla mina kolumner - utom för dom nattliga toabesöken förstås. Där är nollorna sällsynta. I natt t ex blev det en fyra - lite för mycket, men jag hade svårt att somna i går kväll, det är troligen anledningen.

Mår med andra ord som en -visserligen gammal, men ändå - prinsessa.

Igår lyckades jag t o m prestera ett hyfsat resultat på golfbanan, 35 poäng, till skillnad mot 16 häromdagen, vilket var riktigt uruselt.

Vi är tillbaka till stugan i skogen utanför Rättvik och det enda jag saknar just nu är den goa värmen från förra veckan. Men - jag är fantastiskt glad att vi sluppit ovädret ni haft i södra Sverige.

Jag fick några kommentarer igår med avseende på mina tankar om vad som hänt Surftown. En kille hade teorin att det var det enorma regnandet över Köpenhamn som ställt till det. Jag har inte fått någon förklaring på vad som hänt, och allt är inte helt OK än. Min uretrit-mailbox fungerar nu på morgonen, men inte websidan och inte min privata mail-box. Märkligt.  Måste be M kika på det och se om det är något vi kan/ska göra något åt, eller om det fortfarande är Surftown som har problem.

Dags för en bild i bloggen igen.....

Förra sommaren fick jag hjälp av min ena svärson att gräva en rabatt och där petade jag ner en massa blomplantor och lökar - utan att egentligen veta hur resultatet skulle bli. Kan väl säga att helt bra blev det inte - måste flytta om en del.

Men det som jag är riktigt glad över är att dom två riddarsporreplantor jag grävde ner har tagit sig ordentligt. Och det troddde jag knappt för innan dom hann blomma förra sommaren var det någon - antagligen haren som bodde på gräsmattan - som bet av alla knoppar.

I år har vi ingen hare, och massor med blå blomknoppar: