Så var denna prövning avklarad - dvs båda ögonen är opererade för grå starr, och på köpet ser jag ofantligt mycket bättre utan glasögon. Båda ögonen  ligger nu på minus tre - att jämföra mina med minus 13 och minus 9,5 som jag hade tidigare.

Och imorgon ska jag fixa temporära glasögon som jag kan ha i sex veckor tills ögonen stabiliserats så pass att jag kan prova ut nya, riktiga glas.

Även om jag var förberedd idag så var jag lite pirrig. Man ligger och stirrar rakt in i en stark lampa och känner hur dom håller på och fixar. Fick lite samma känsla som när man är hos tandläkaren: man vet att man är bedövad så det kommer inte att göra ont, men ändå spänner man sig som en fiolsträng och ligger bara och väntar på att det ska ta slut.

Jag kan inte släppa tanken på att min uretrit är kopplat till mitt psyke. Smärtan kom farande i går eftermiddag och innan det var läggdags var den så pass kraftig så jag tog en dos Betapred - för att kunna somna. Ändå sov jag riktigt dåligt. Var säkert 8 gånger på toa, framförallt under den första halvan av natten. det var som att hela urinröret hade låst sig, så även om jag var toanödig kom det ingenting. Vilket innebar att toanödigheten aldrig gick över.

Idag har det fungerat lite bättre, men smärtan har suttit i hela dagen - om än lite svagare än i går kväll.

Hoppas, hoppas att det här hänger samman med min eventuella oro för operationen och att det är borta i morgon igen.

Jag skulle vilja ge mig ut och leta rätt på en snygg sommarklänning - jag tror fortfarande på att det kommer att bli sommar även i år... - men det är så svårt. Jag ser en massa snygga klänningar i tidningarnas modereportage, men i butikerna hittar jag bara konstiga saker. För korta, för långa, för urringade, för genomskinliga, FÖR blommiga, FÖR romantiska, för dyra.....   Jag önskar att jag hade talang att fixa en på egen hand.

Ska nog ta en runda på stan så fort jag fått mina temporära glasögon.

Sitter och funderar - igen - på vilken roll psyket spelar.

Har mått otroligt bra i två veckor. I morgon är det dags för nästa ögonoperation. Och nu sitter smärtan på det gamla vanliga stället igen.

Har successivt kommit krypande i dag.  Känner mig inte alls lika orolig - eller rädd - som jag gjorde inför förra operationen. Även om jag försökte vara lugn så bultade hjärtat ordentligt på mig när jag väl satt där i stolen och väntade på att dom skulle börja pyssla i ögat. Så lite skärrad var jag nog.

Nu vet jag mer vad det handlar om och inbillar mig att även mitt undermedvetna är lugnt. Men kanske inte - eftersom uretrit-smärtan har dykt upp. Som ett brev på posten....

Hoppas bara att jag slipper samma hemska natt som inför förra operationen. Då sov jag inte en blund.

Den här gången är jag nog mer bekymrad över min envisa förkylning. Tog mig faktiskt till Vårdcentralen idag och fixade recept på en dunderhostmedicin. Förkylningen sitter i princip bara i halsen, och jag vill inte få en hostattack mitt under operationen.

Det lutar åt att det får bli en dos Betapred innan jag kryper i säng.

Vi övergav Rättviksskogarna i går kväll och körde ner till Sundbyberg, några dagar tidigare än planerat.

Men väderprognosen på www.yr.no visade bara regn, regn och åter regn. Och då måste jag erkänna att jag hellre befinner mig nära en storstad, där det finns en massa kul att göra när det regnar, än att jag sitter ute i skogen och trycker.

Det kuliga jag gjort idag är lite shopping.  Det kom ett mail i går att shopen på Kungsängens golfklubb drabbats av ett större vattenläckage - och dom sålde ut all konfektion till halva priset. Så vi körde dit i spöregnet och jag hittade några fina saker. Vi passade också på att äta vår söndagslunch där och till vår stora förvåning var det faktiskt folk som spelade golf i busvädret. Det finns m a o dom som är knäppare än jag.....

Idag har faktiskt uretriten gjort sig påmind - lite försiktigt. Inga smärtor eller kramper, men trängningar. Hoppas det inte är en föraning om något värre. Börjar vänja mig vid - och gilla - mitt uretritfria liv.

För en tid sedan var det någon som på forumet skrev och berättade hur sällan hon blev sjuk, dvs förkyld, sedan hon drabbades av uretrit. Vi var några som höll med henne, hade samma erfarenhet, och en av dem var jag.

Och det stämde verkligen - fram tills nu.....

Idag är det 10 dagar sedan jag var dålig i uretrit sist, sedan dess har jag inte haft några som helst uretritkänningar.

Men - för 7 dagar sedan blev jag förkyld, och har nu suttit här och snörvlat, hostat, kraxat i en hel vecka. Och väntat på att det ska gå över.

Men det verkar vara envetet. Halsen är värst, det känns som om någon drar taggtråd upp och ner. Rösten ska vi inte prata om.

Jag har ingen feber så egentligen ska jag inte gnälla, men visst blir humöret påverkat.

Och jag kan inte låta bli att fundera på om detta utbrott hänger ihop med att uretriten håller sig borta. Har denna förkylning legat latent och bara väntat på att kroppen skulle släppa fokus på underlivet?? Är inte det taskigt i så fall? Kan man inte få vara helt frisk mer än några dagar?  Måste något annat poppa upp så fort man blev av med en elak grej?

Nu är ju visserligen förkylning en ganska vanlig åkomma - så det är väl inte mer än rättvist att jag får min dos av det också......

Det som oroar mig är min nästa ögonoperation på tisdag, den 21. Opererar man ett öga på en patient som har taggtråd i halsen? Eller blir bakterierisken för stor?

Jag vill verkligen få denna operation gjord nu - nästa tid var i augusti (dom har väl semester däremellan kan jag tänka) och jag fixar inte att leva i detta enögda limbo så länge.

Jag måste helt enkelt bli av med förkylningen till på måndag kväll.

Någon som har ett bra tips??

Nu har jag läst artikeln i Hemmets Journal, inklusive intervjun med Catharina, fram och tillbaka flera gånger.

Jag tycker det är bra skrivet. Det enda jag saknar är en liten, liten ruta där det framkom att kvinnan det handlade om haft tur som så pass snabbt fått korrekt behandling, men att det tyvärr är ganska ovanligt eftersom kunskapen om uretrit är undermålig, framförallt inom allmänvården.

Men - man kanske ville ha en solskenshistoria, och inget annat.

Visserligen säger Catharina att varje kvinna är unik och att man får anpassa behandlingen efter varje enskilt fall.  Och - hon säger också att det inte finns någon forskning inom detta område. Det kanske är 'good enough'.

Det här med att olika maträtter/drycker kan påverka framkom inte heller - men det kanske inte är generellt nog.

Catharina säger att en av orsakerna till att man drabbas av uretrit när man är äldre är östrogenbristen - och därför är det viktigt att man tillför östrogen lokalt, dvs Vagifem eller något liknande.

Här kommer något som jag och min läkare är oense om: jag tror att Membrasin är minst lika bra, kanske t o m bättre. Jag har petat i mig Vagifem i fem år, och sedan knappt ett år äter jag Membrasin dagligen, sedan snart ett halvår har jag SLUTAT med Vagifem och jag mår bättre än någonsin.....

Nu har mitt extremt trevliga, 'friska' tillstånd varat i över en vecka - och jag är fortfarande lika förundrad. Så bra som jag är nu har jag inte varit på 16 år. Begriper inte varför. Vad är det jag gjort annorlunda denna sista vecka?  Ännu mer märkligt är det med tanke på att jag bara dagarna innan detta härliga tillstånd infann sig var så fruktansvärt dålig.

Men - jag är i alla fall ytterligare ett levande bevis på att man kan bli bättre från denna hemska uretrtit - även om det i mitt fall har tagit lite längre tid.

Får väl se hur länge det varar.........

I det nummer av Hemmets Journal som finns ute nu (nr 24 tror jag) finns det en ganska stor artikel om uretrit. Läs den!

Den kvinna som intervjuas där har haft tur och snabbt hittat en läkare och en behandling som gjort henne symptomfri. Det är bara att gratulera!!

Journalisten som skrivit artikeln kontaktade mig tidigt i våras och bad mig rekommendera en bra läkare att intervjua om uretrit - så där finns också min kvinnliga urolog. Med bild och allt. Det var hon som gav mig idén att göra en websida om uretrit - för snart två år sedan. Och det var hon som på allvar försökte göra något åt min värkande och smärtande kropp - för ca sex år sedan.

Tyvärr hade jag gått så länge med mitt inflammerade urinrör så den svaga kortisonen bet inte på mig. Det är först nu när jag börjat få behandlingar med den starkare varianten som jag fått lindring.

Plus att jag petar i mig diverse andra läkemedel & hälsokostpreparat.

Men - det är ju det som är det trickiga med uretrit - det kan ha olika orsaker och kräva olika behandlingar.

Och så trösterikt att läsa om en kvinna som blivit bra!!!

Det finns kanske hopp för oss alla.

Själv fortsätter jag att må oförskämt bra. Vågar snart inte känna efter. Jag bara är. I nuet. Och njuter av att kunna röra mig obehindrat, och gå på toaletten utan att det smärtar. Och sova nästan hela natten.

Idag har jag gått en runda på golfbanan, för första gången sedan min operation. Är fortfarande i princip enögd så mina medspelare fick hålla koll på vart min boll for. Men - jag kunde i alla fall spela. Träffade bollen!! Toppenkul var det.

Min uretrit-status är oförändrad, dvs uretriten sover och jag mår bra. Oförskämt bra!!

Har tagit itu med resten av ett av mina sommarprojekt, dvs måla trädgårdsmöbler. Perfekt sysselsättning - inomhus - när regnet vräker ner och åskan mullrar. 

När vi köpte det här stället 1991, skaffade vi enkla utemöbler, lackade i trä. För 7 - 8 år sedan hade lacken börjat flaga ordentligt, men möblerna höll fortfarande ihop riktigt bra. Så jag skaffade en liten slipmaskin och slipade efter bästa förmåga och oljade in möblerna. Och det har fungerat riktigt bra nu i flera år, men nu börjar dom se hemska ut igen. Men - fortfarande är det inget fel på möblernas konstruktion.

Nu ska dom få färg. Rött och gult, t o m knallrött och knallgult.

Stolarna och den lilla bänken är klara, dom blev röda, bordet och soffan ska bli gula.

Här kommer en före och en efter-bild. Riktigt nöjd är jag.....

Förra söndagen låg jag på sängen, hopkrupen, och kved.

Det är knappt jag kan tro att jag befinner mig i samma kropp idag.

Ända sedan i tisdags har min uretrit hållit sig undan. Och på något odefinierbart vis så känns det annorlunda än det brukar under mina bra perioder.

Det känns som att jag aldrig varit i närheten av någon uretrit.

För även under det som jag i vanliga fall klassar som 'bra dagar' så har det kommit stråk av sveda, stråk av irritation, stråk av trängning.

Men nu - absolut ingenting. Och glad är jag.

Men jag förstår inte varför.

Jag fick visserligen en dos Dermovat i onsdags - men det har jag fått förut också utan att det gett detta resultat.

Kanske har jag passerat någon gräns??

Eller kan det vara så att min kropp fått ett annat bekymmer att ägna sig åt - mina ögon? Där befinner jag mig fortfarande i någon slags limbo. Har visserligen fått en lins som passar mitt icke-opererade öga - men det hjälper bara till hälften.

Jag lever i en suddig värld. Det är knappt jag hittar tangenterna för att skriva detta.

Och jag inser att jag än en gång varit mer än lovligt korkad: varför - VARFÖR?? - väntade jag inte med denna icke akuta operation till i höst???? Hela min sommar kommer att bli förstörd. Kan inte köra bil. Får knappt spela golf -och ser ändå inte vart bollen tar vägen... Den 21 juni tar dom nästa öga och sedan dröjer det ca sex veckor innan jag kan beställa nya glasögon - som sedan behöver två veckor till för att bli klara. Hjärnsläpp är bara förnamnet på vad jag drabbats av.

Men - jag har i alla fall inte ont i kroppen!!!

Och solen skiner - det kan jag i alla fall se   ;-)