Det verkar som att det lilla uretrit-skov som poppade upp i måndags är över nu. Hade en del känningar i går, från och till, men nu känns det så där lugnt och skönt i kroppen igen. Ingenting som smärtar eller tränger.
Jag skulle t o m klara av några 'grod-varv' runt en midsommarstång.
Det har varit en del diskussioner här på bloggen och i forumet om problemet med att många av oss uretritare egentligen bär på bakterier. Oupptäckta bakterier som är orsak till våra besvär.
Jag tror inte att det gäller mig. Min uretrit kommer och går och jag börjar förstå vad det är som framkallar den - i alla fall i en del av fallen. Kan det vara så 'föränderligt' även om det är en eller flera bakterier som sitter och stör? Är man inte lite mer konstant dålig då?
Jag vet faktiskt inte. Men jag har, för säkerhets skull, lämnat in ett urinprov och min läkare skrev en remiss för att få en utökad odling. Så det ska bli intressant se vilket resultat det blir av det.
En trist historia är att jag nu fått ett par signaler om att det finns skräp (virus??) på forumet. M är inne och rotar och letar. Han har sett att där finns något som vi inte kan fixa själva. Trist. Undrar hur det har kommit dit. Vi har alla säkerhetssystem som vi känner till påkopplade.
Men det verkar som att några av dom identiteter som är registrerade på forumet är lite luriga. Vi ska forska vidare i det här problemet.
Här där jag sitter lyser faktiskt solen - även om alla prognoser för midsommarafton visat på regn, regn och åter regn.
Var än ni befinner er hoppas jag att ni får en skön och härlig dag - och att ni slipper alltför vidriga uretrit-smärtor.
blomknopp
25 juni 2011 21:12
Ibland har man tydligen bakterier. Hur mycket infektionstecken man har är olika. Jag är ny här, är själv sjuksköterska och har ännu inte fått min diagnos. Har nyligen träffat en uppdaterad läkare på SÖS, försökte få min cystoskopiundersökning tidigarelagd p.g av smärta-gick inte. Försök att bli sjukskriven via vårdcentralen-fick nej. Orkar jag be om starkare värkmedicin där när det blir dags? Då är man väl missbrukare. Läkaren på SÖS berättade att Hiprex, C-vitamin och tranbärsprodukter är inget för oss-har ingen effekt. Jag tror själv att psyk.stress kan ha en utlösande effekt. Ser fram emot kontakt och ett utbyte av riktig och dagsfärsk kunskap. Dom färskaste artiklarna står på engelska har jag sett. Jag är med att slåss för att detta ämne ska bli respekterat i sjukvården, som det är nu är skämmigt och efterblivet.
Birgitta
25 juni 2011 22:03
Hej Blomknopp!
Visst är vårt område efterblivet - dom flesta inom allmänvården vet inget alls, och det är skrämmande.
Jag tycker det är självklart att man ska få så stark värkmedicin som man behöver - ingen ska behöva gå med smärta. Tyvärr är smärta oerhört subjektivt och det är svårt att förklara exakt hur ont det gör. Och svårt att förstå för någon som inte upplevt denna smärta.
Jag har inte letat artiklar på nätet på ett tag nu - finns där något vettigt i dom engelska artiklar du läst??
blomknopp
25 juni 2011 21:48
Nu vet jag att det fungerar att skriva kommentarer här. På vårdcentralen senast ville läkaren att jag skulle äta Hiprex-så lite kunskap finns det. Jag fick välja mellan Artrotec och Hiprex. Jag har en massa C-vitamin och gammalt Hiprex hemma så det blev Artrotec som jag inte tålde. Läkare vet inte hur ont detta kan göra. Jag själv ligger ihopkrupen i sängen, oförmögen att koncentrera mig på annat. Hoppas det fungerar med behandlingarna när man har "väntat färdigt" Jag hör till dom som tänker behandla mig själv hemma sen. Vi bör få ha urinstickor för att kolla om vi har infektioner. Undrar om smärtorna som sitter på konstiga ställen försvinner efter behandling? Jag har som en kniv och manet som sitter i urinröret och som har trådar som aktiveras hit och dit i underlivet. Som tur är dom flesta av dom atackerna kortvariga för då tappar jag andan av smärta. Kniven sitter där mest oavbrutet. Hur många år jag har blivit felbehandlad orkar jag inte tänka på. Själv har jag trott att jag haft herpes i urinvägarna plus urinvägsinfektion samtidigt och medicinerat för det. Inga urinstickor el. odlingar har tagits. Det har inte varit herpes och ibland kanske bakterier el.urinvägsinfektion? Jag har tidigare i livet haft disposition för urinvägsinfektioner och har alltid medicin i handväskan. Infektionerna har under årens lopp ändrat karaktär och fått ett långsammare förlopp. För ca; 15 år sen var det alltid urakut. Klockan 04.00 oftast. Medicin omedelbart och i badkaret med för hett vatten. Somna i badet och vakna efter 2-3 timmar när medicinen började verka. Då var det frågan om rätt behandling men nu de senaste åren......jag borde ha sluppit få kronisk uretrit. Det tråkiga är också alla andra som också borde ha sluppit. Vilka berättelser om felbehandling, nedvärdering och nonchalans det står om här!!!!! Jag återkommer!
Birgitta
25 juni 2011 22:09
Jag vet precis hur du känner dig när du ligger hopkrupen - oförmögen att röra dig. Jag var där för några veckor sedan...
Jag blir så upprörd och ledsen när jag hör hur du blivit felbehandlad under många år. Tyvärr är du inte ensam om den erfarenheten....
Det som hjälper mig när jag blir som dåligast är att äta Betapred, dvs en dos (eller två) cortison. Detta hör inte till dom vedertagna metoderna mot uretrit, men om jag inte hade dessa piller att stoppa im mig när det är som allra värst då vet jag inte hur jag skulle stå ut.
Du får gärna berätta mer - antingen här, eller i ett mail till mig som jag sedan kan citera ifrån när jag uppdaterar web-sidan nästa gång (efter ditt godkännande) eller på forumet (www.uretrit.se/forum)