Förra söndagen låg jag på sängen, hopkrupen, och kved.

Det är knappt jag kan tro att jag befinner mig i samma kropp idag.

Ända sedan i tisdags har min uretrit hållit sig undan. Och på något odefinierbart vis så känns det annorlunda än det brukar under mina bra perioder.

Det känns som att jag aldrig varit i närheten av någon uretrit.

För även under det som jag i vanliga fall klassar som 'bra dagar' så har det kommit stråk av sveda, stråk av irritation, stråk av trängning.

Men nu - absolut ingenting. Och glad är jag.

Men jag förstår inte varför.

Jag fick visserligen en dos Dermovat i onsdags - men det har jag fått förut också utan att det gett detta resultat.

Kanske har jag passerat någon gräns??

Eller kan det vara så att min kropp fått ett annat bekymmer att ägna sig åt - mina ögon? Där befinner jag mig fortfarande i någon slags limbo. Har visserligen fått en lins som passar mitt icke-opererade öga - men det hjälper bara till hälften.

Jag lever i en suddig värld. Det är knappt jag hittar tangenterna för att skriva detta.

Och jag inser att jag än en gång varit mer än lovligt korkad: varför - VARFÖR?? - väntade jag inte med denna icke akuta operation till i höst???? Hela min sommar kommer att bli förstörd. Kan inte köra bil. Får knappt spela golf -och ser ändå inte vart bollen tar vägen... Den 21 juni tar dom nästa öga och sedan dröjer det ca sex veckor innan jag kan beställa nya glasögon - som sedan behöver två veckor till för att bli klara. Hjärnsläpp är bara förnamnet på vad jag drabbats av.

Men - jag har i alla fall inte ont i kroppen!!!

Och solen skiner - det kan jag i alla fall se   ;-)