Idag är jag grinig. Och besviken.

Eländet satte igång i går kväll igen, i natt har jag varit uppe fyra gånger och just nu sitter jag här med min gamla välkända sveda/irrritation.

Sur är vad jag är.......

Jag vill verkligen inte ha det så här längre!!

Till råga på allt regnar det!

Isch!!!

Ändå har jag det egentligen väldigt bra. Vi har kört upp till vår lilla stuga i skogen utanför Rättvik och det är alltid härligt komma hit. I samma stund som man kliver ur bilen fylls man av en känsla av ro och stillhet. Det är alldeles tyst, inga grannar, ingen trafik. Bara en massa fågelsång och skogsbrus.

Och projekt som ska genomföras, t ex lasera klart innertaket i sovrummet, lägga om en uteplats, fixa kanten mot gräsmattan på min nya rabatt, fixa nya skydd för grönsakerna så att dom inte blir harmat.

Dessutom ska jag i sommar försöka mig på att måla en del gamla möbler. Möbler (ex en gammal kökssoffa) som jag själv för snart 40 år sedan lutade av. Nu ska dom få färg igen.

Tyvärr brukar mina ambitioner vara höga i början av sommaren för att sedan minska allteftersom tiden går.....

Kommer det varma soliga dagar då prioriterar jag bort projekten för en härlig stund i hängmattan - eller en extra runda på golfbanan......

Bara jag slapp ha så jobbigt med mitt urinrör!  Denna grundläggande, nödvändiga, självklara funktion. Varför ska den smärta så??