Jag mår fortfarande toppen.

Kan inte låta bli att berätta en liten anekdot apropå det här med att berätta eller inte berätta om mitt problem.

Under mitt yrkesverksamma liv reste jag ganska mycket och jag minns ett specifikt tillfälle när jag var i Tokyo. Jag hade ett två-dagars möte med mina japanska kollegor. Den första dagen var en riktigt jobbig trängningsdag och jag behövde gå på toa i princip en gång i timmen hela dagen. Lite jobbigt - och halvgenant. Men vad göra....

Det som ställde till det lite extra var att toaletterna låg ute i korridoren, utanför den låsta del där konferensrummen låg. Och jag var inte förärad med något eget nyckelkort utan var varje gång tvungen att låna ett kort. Så det blev en hel massa småpauser i mötet under den första dagen. Japaner är väldigt artiga så ingen sa något, eller kommenterade, utan bara accepterade att nu var det dags för rast igen.

Nästa dag mådde jag utmärkt. Inga som helst trängningskänningar. Så jag bad inte om några pauser. Men - mina japanska kolleger frågade försynt, en gång i halvtimmen, om jag inte behövde en paus, om jag inte behövde låna kortet, osv. Det blev nästan lika pinsamt det......  men jag höll masken. Och gav inga förklaringar tilll att mitt beteende var helt olika under dessa två dagar. Jag undrar vad dom tänkte, och pratade med varandra om på japanska......

Japanska toaletter är rätt roliga. Ofta har dom uppvärmd sits, och ofta börjar det porla diskret så snart man sätter sig - så att dom naturliga ljuden inte ska höras. Charmigt!!

Raka motsatsen till dom kinesiska som för det mesta bara är ett hål i golvet.....