Wow - lattnaden ar alltid lika stor och lika fantastisk varje gang det onda slapper. Nar helt plotsligt det standigt narvarande smartande urinroret forsvinner bort ur mitt medvetande och jag kanner mig sa latt, sa latt i kroppen.

Underbart!!

Varfor kan det inte alltid vara pa detta satt?

Varfor maste de hemska uretrit-skoven komma med - som det verkar och i alla fall for mig - tva-veckors jamna intervaller?  Visserligen klart battre an hur jag hade det fram till for nagra ar sedan nar jag alltid var dalig. Men anda!! Jag vill ha det sa har jamt...   Ska det vara sa svart???

Idag lyser solen pa mig - och livet leker igen!!