Nu har jag genomlidit två riktigt besvärliga dagar. Och än känns ingen lättnad. Men jag har inte tagit någon Betapred denna gång - kanske därför det inte vill ge med sig. Försöker låta bli att äta för mycket cortison, men om detta jobbiga sitter kvar i morgon bitti då petar jag i mig en dos.

Det är inte bara smärtan som är jobbig, det är framförallt att jag måste gå så ofta på toa - fast trängningarna är av annat slag. Och fast jag fortfarande äter Detrusitol. Det är mer en smärta än s k kissnödighet... Smärta som gör att jag bara måste bli av med de stackars droppar som hunnit samlas på en halvtimme.

Och ibland ställer det till det för mig....

Igår t ex - då hade vi bokat en golftid på en bana norr om Houston så vi hade en timmes bilfärd för att komma dit. Jag klarade mig en halvtimme - sedan var det bara att be om ett stopp på första bästa bensinmack.

För att inte tala om under själva golfrundan. Efter fyra hål var jag mer eller mindre desperat - och inte en toalett i sikte. I det här landet sätter man sig inte i ett busksnår. Man går egentligen inte ens ut i buskarna över huvudtaget för där finns ormar och en massa andra kryp. Dessutom blir man nog avvisad från banan om dom skulle komma på en. Och ´marshallen´ (alltid en man) åker hela tiden  runt i sin lilla golfbil och kontrollerar att man sköter sig...  Men nöden har ingen lag och till slut klev jag rätt ut i buskvegetationen och satte mig.  Och klarade mig från både ormangrepp, marshallskäll och kroppsammanbrott.

Jag var uppe i ottan i morse och tittade på bröllopet - ni vet vilket jag menar.... Vilken fantastiskt vacker klänning hon hade. Hela hon var vacker!! Och vilken folksamling..... När jag ser sådana folksamlingar är det första jag tänker på: var finns det toaletter för alla dessa???   Min nästa tanke är dock att förmodligen klarar dom sig en halv dag - så problemet finns nog bara i mitt huvud - och min kropp. Och jag konstaterar att även om jag befunnit mig i London så hade jag nog suttit framför TV´n och tittat på härligheten.