I morse satt morgonsvedan där igen. Och trängningarna var så där olidligt jobbiga som dom kan vara när man måste gå på toa en halvtimme efter att man var där. Om och om igen....

Ringde min urolog och till min stora lycka hade dom en avbokad tid att ge mig på eftermiddagen idag. Det blev lite småstruligt för jag hade lovat vara barnvakt hela dagen - men M fick rycka in när jag åkte till urologen. Så det löste sig. Och jag fick min dos Dermovat. Plus att vi kom överens om att jag ska ha ett antal behandlingar, i princip en/månad nu under sommaren. Så kanske mina skov kommer lite mer sällan.

Min läkare berättade också att flera av hennes patienter upplevt stora förbättringar efter att ha fått Dermovat-behandlingar.

För någon dag sedan kom det en fråga om det inte finns någon som är 'specialist' på uretrit och jag ställde den frågan till min läkare idag. Den enda hon kunde nämna som är en auktoritet inom området är en engelsk läkare, i London. Men när jag frågade hur hon behandlade sina uretrit-patienter fick jag svaret: ''Hiprex och silverklorid''!!!   Känns som stenåldern!!!

Nästa fråga jag ställde blev då: hur friska blir hennes patienter?? - och på den frågan fick jag inget svar. Men denna kvinnliga läkare i England har skrivit en massa böcker i ämnet - och är som sagt en auktoritet.  Måste erkänna att det känns lite uppgivet.

Varför finns det så mycket prestige inom läkarkåren??

Däremot har tydligen KS i Stockholm förstått att min läkare har ett bra sätt att behandla uretrit - så dom skickar sina patienter dit. Vilket får till följd att hon är ganska överbelastad. Kanske dags för urogyn-läkarna att lära sig något nytt!!