Tydligen har man på Västkusten haft strålande vårväder idag. Här på ostkusten har det varit grått, rått och trist.

Det enda strålande - för min del - är att jag fortsätter må riktigt bra.

Jag har funderat på frågan som kom häromdagen, dvs 'finns det någon som blivit frisk från uretrit - och kan berätta om det?'

Jag har fortfarande inget svar på frågan, men jag har funderat en del.

Min läkare har sagt någon gång att det tar lika lång tid att bli frisk som det tog att bli sjuk. Hon har också sagt att tyvärr är det ofta så att en icke-bakteriell uretrit blir kronisk.

Lena - som ställde frågan för några dagar sedan - berättade om en släkting som blivit bra på EN Dermovat-behandling. I rapporten om Dermovat står att av 30 patienter blev 60% bra - och endast en fick ett återfall inom 6 månader. Hur många behandlingar som krävdes för att 'bli bra' varierade från patient till patient. Kanske spelar det roll hur länge man har varit dålig.

Kan det vara så här:  om de flesta som blir dåliga börjar med att gå till en Vårdcentral som inte vet något om Uretrit (vilket verkar vara normalfallet) så dröjer det för de mesta länge (ibland flera år) innan en vettig behandling sätts in. Och ju längre det dröjer ju fler behandlingar krävs - och ju större risk att det blir en kronisk åkomma.

Tänk om tidig behandling med Dermovat är lösningen?  Eller i alla fall en viktig del av lösningen.

Men - för att komma dit krävs ett formellt, vetenskapligt forskningsarbete.

Och forskning kring kvinnors urinvägar har inte så hög prioritet - tyvärr....