Det känns så skönt att skriva 'mars' i rubrik-fältet. Vi går verkligen mot vår, ljus och värme. Äntligen!

Jag har inte hunnit sticka ut näsan utanför huset ännu idag, men bara att titta ut får livsandarna att vakna och energin att komma farande.  Det finns inte ett moln på himlen.  Sedan vet jag ju att - i alla fall här där jag bor - trottoarerna fortfarande är täckta av en blandning av snömodd, is och förmodligen vattenpölar. Så det är fortfarande förenat med livsfara att ge sig ut. Men ändå!! Det är snart slut på eländet för denna gång.

Mitt alldeles egna elände har hållit sig borta i flera dagar nu.  Det känns som att jag har hittat mitt sätt att både hålla inflammationen borta så mycket som möjligt, men även ett sätt att snabbt bli av med den när den väl blommar upp. De senaste svåra skoven jag haft har ju bara suttit i ett par dagar.

Det är fantastiskt!!

När jag tänker tillbaka på hur mitt liv var under många, många år, där jag JÄMT hade ont, mycket ont, nästan dagligen hade kramper, trängningar som höll på att göra mig galen, knappt kunde gå för smärtan som rev i underlivet - då förstår jag knappt hur jag stod ut. Att jag överlevde rent mentalt.... Att jag orkade jobba heltid... Fast det kanske var det som gjorde ATT jag 'överlevde'? Att jag tvingades tänka på något annat än min smärtande kropp?

Jag vet inte. Men jag är så ofantligt glad att jag är ute ur den fasen.

Det som gör mig lite förtvivlad nu är vetskapen om att det finns många som fortfarande är kvar i ett sådant stadium därför att dom inte haft turen hitta en läkare som kan hjälpa dom. Som inte vet hur man hanterar uretrit. Som kanske inte ens vet att det finns något som heter uretrit.

I förra veckan skrev jag mail till Malou och 'Efter tio-redaktionen'. Uppmanade dom att ta upp detta ämne. Vi får väl se om det blir någon respons. Jag har ju försökt med flera andra tidigare, Amelia, Fråga Doktorn osv, utan att det hänt något.

Men som sagt: kvinnors urinvägar är väl inte så intressanta. Och vi dör ju inte av det. Vi bara får jobbiga liv......

Varför är inte det viktigt???

Antagligen är det så att om man inte drabbats av detta hemska så förstår man inte hur hemskt det är. Då framstår vi bara som gnäll-kärrringar. Oavsett ålder!!! 

Allra värst tycker jag det är när unga kvinnor drabbas - och inte får förståelse.

Det MÅSTE gå att få en ändring på det här.

Sedan har jag ett annat litet problem - av teknisk natur. Min web-sida www.uretrit.se verkar inte vilja fungera samtidigt för vissa olika webläsare. I förra veckan fick jag veta att den inte fungerar för Mozilla & Google Chrome. Så fixades det - och nu fungerar den inte för Explorer.

Stöön!!!

Själv är jag helt borta vad gäller tekniken men folk omkring mig har lovat försöka lösa problemet.

Hoppas det går att åtgärda snabbt.