Nu verkar tva dagars elande vara over.

Det borjade i forrgar. Fram till lunch madde jag som en prinsessa. Vi hade spelat en golfrunda, atit lite lunch och jag blev sugen pa att ga nio hal till. Det var soligt med fruktansvart blasigt.

M ville inte spela mer - men tva norrman ville garna gora sallskap med mig - sa vi traskade ivag med vara golfvagnar.  (naturligtvis sprang jag pa toa innan jag gick ivag....).

Efter ca 15 minuter insag jag att jag holl pa att fa problem. Jag visste att narmaste toalett lag ca 30 minuter bort och trodde att jag skulle klara mig. Det var val allt vatten jag druckit till lunch som borjat rinna igenom systemet....

Jag kampade pa. Efter ytterligare 10 minuter fick jag fruktansvarda smartor och kunde knappt ga. Da - till min stora tur - kommer en banarbetare farande med sin bil. Jag lyckas stoppa honom och fragar om han kan kora mig fram till toaletten. Visst sager han glatt - lassar upp min golfbag pa sitt lilla flak och sa drar vi ivag. Det tog max tva minuter att kora till toaletten - men jag trodde jag skulle do innan vi var framme. Sa fruktansvart ont gjorde det.

Svaret pa mina smartor fick jag pa toaletten - jag kissade blod. Igen. En liten (!!) blassten igen, m a o. Undrar vad det ar som skapar dessa sma stenar i urinblasan??

Naval. Banarbetaren korde mig tillbaka till norrmannen, som under tiden hade tagit hand om min boll....

Den varsta smartan slappte sedan - men det verkar som att detta utbrott triggade ett uretritanfall. Sa resten av dagen, natten som foljde och hela gardagen var riktigt kampiga.

Jag ar ju tjurig och alskar att spela golf sa lite smartor och trangningar far inte stoppa mig fran att ge mig ut golfbanan.

Igar spelade vi pa en annan bana. I vanlig ordning ar ett besok pa toa det sista jag gor innan jag gar ivag. Sa aven igar. Men snart var det i princip lika jobbigt som dagen innan - men utan smartorna.  Problemet var att det var langt till nasta toa. En oppen bana. Folk overallt. Det enda som till sist raddade mig var en liten knubbig gran som stod alldeles ensam bland grastuvorna mellan tva hal. Jag krop in under granen, anda in till stammen och satte mig med barr stickande overallt.

Egentligen ar det ju inte klokt. Vilken knasig kropp man har.....

Pratade med en av de andra golfdamerna om problemet med for fa toaletter pa golfbanorna. Hon hade ett bra tips: spela i kjol och fall upp golfparaplyet och gom dig bakom.  Har inte tankt pa det men det ar ju himla smart. Golfparaplyer ar valdigt stora....

Natten till idag var inte rolig. Jag var sakert uppe sex ganger - eller fler. Tappade rakningen.

Men - peppar, peppar - just nu har jag inte ont alls. Det verkar som att skovet ar over for denna gang.

Blasstenen kan kanske vara en trigger till uretrit-skovet. Men det kan ocksa vara att jag blev kall den dag det blaste sa hart. Det var fullstandig storm. Golfbagarna valte. Bollarna rullade av sig sjalva pa greenen. Man fick ga dubbelvikt i motvinden. Jag gick med tredubbla langbyxor men blev anda kall. Gick och langtade efter mina yllemamelucker som ligger hemma i byraladan i Sumpan. Det basta hade nog varit att jag statt over spelet den dagen. Men det ar ju sa kul.....

Och nu ar det slutgolfat pa ett tag.

Idag flyger vi hem till vintern.

Fortsatter ma oforskamt bra!

Forsoker att inte grubbla for mycket men kan inte lata bli att undra hur det kommer sig att jag inte haft nagra uretrit-problem den senaste tiden.

En tanke som slog mig var att jag konstant atit fisk till middag i snart tva veckor. Dvs inget kott. Men - sedan kom jag pa att jag ater aggrora med bacon varje morgon - sa dar sprack den teorin.

Kanske ar det sa att jag behover varmen. Aven om det nu i tva dagar varit storm och regn.....

Eller sa mar jag bra av lugnet.

Har inte tagit Vagifem pa snart en manad, men ater mina Membrasin dagligen.

Och - sjalvklart - Naproxen och Xatral. Vagar inte sluta med dom.

Har alltsa i vanlig ordning ingen aning om varfor jag helt plotsligt mar sa bra. Men njuter av varje sekund......

Rykten har natt oss att det aterigen varit snokaos i Sthlm.

Kanns ganska bra att slippa halka runt i snogloppet.  Borjar ocksa kanna att kroppen mar bra av varmen.  Det ar inga 30 grader som borta i Thailand, och morgnarna ar kyliga - men sa snart solen varit framme en stund blir det sa skont, sa skont.

En annan sak som jag ocksa marker ar att det faktiskt ar bra att jag inte bloggar VARJE dag.  Jag slapper tankarna pa min uretrit lattare nar jag inte hela tiden maste fundera pa hur jag mar och vad jag ska skriva. Och da sjunker den ocksa bort.

I morse nar jag vaknade satt min gamla vanliga molvark dar - men den forsvann framat formiddagen och idag har jag kunnat vandra runt i en liten stad utan att vara paniskt radd for att inte hitta nagon toalett.

Sa kanske, kanske drar jag ner pa bloggandet lite nar jag kommer hem. Nagra ganger i veckan eller sa blir kanske lagom....

Men - jag kommer att fortsatta underhalla web-sidan, sa sluta inte skicka in era tips pa hur NI hanterar er uretrit.

Jag mar bra!

Jag mar oforskamt bra!!

Solen stralar. Jag spelar golf. Och jag har inte ont naganstans. I alla fall nastan inte naganstans....

Jag far springa pa toa flera ganger varje natt - sa det ar som vanligt. Men sa ar mitt liv - och jag har ju vant mig. Jag ar sa glad sa lange jag kan rora mig obehindrat.

I gar blev det dock lite kris.

Vi spelade pa en bana som inte hade nagra toaletter ute pa banan utan bara i klubbhuset. Och efter fyra hal tryckte och trangde det sa att jag knappt kunde ga. Och inte en buske i sikte. Och fullt med boningshus runtomkring. Till slut fick M stalla sig som skydd. Noden har ingen lag.

Jag saknar inte den svenska vintern alls.

Men - nar det snart tre-ariga barnbarnet ringde igar och sa att ´hon vill traffa Mimmi (dvs mig)´- da sved det lite i hemlangtanstarmen.

Hoppas ni kan satta alla ringar och prickar pa ratt stalle i texten......

Med hjalp av vingar av metall har jag forflyttat mig till sydligare delar av Europa.

Trodde - hade fatt uppgifter om - att det skulle finnas tillgang till fritt internet men det var helt fel. 30 minuter kostar 5 EUR. Sa jag kommer inte att skriva i min blogg varje dag nu pa ett tag. Kanns lite konstigt! Jag har trots allt dokumenterat mitt uretritliv dagligen i snart 1 1/2 ar.

Min uretrit fortsatter att frodas. Med samma fluktuationer som jag skrivit om de senaste dagarna. Dvs korta stunder av underbar ´friskhet´, foljt av kortare mindre bra stunder.

Det ar faktiskt allra varst nar jag gar pa toaletten. Det gor ordentligt ont - och det sitter i ca en halvtimme. Sedan slapper det och jag kanner inget pa nastan tva timmar.  Det ar ganska bra for att vara jag. Och jag ar glad sa lange det haller sig pa denna trevliga niva.

Annars njuter jag av golf i stralande sol och ca 20 grader. I alla fall nar val solen kommit upp och borjat varma luften. Innan dess ar det ordentligt kyligt.

Den forsta timmen i morse da var det dubbla langbyxor och tredubbla trojor.

Pa eftermiddagen var det solstol och baddrakt.

Inte fel det heller..................

Min berg-och dalbana fortsätter.

Jag ligger inte och kvider. Jag kan gå normalt. Jag har inte några överdrivna trängningsbekymmer.

Men smärtan vill inte ge med sig. Den håller inte samma styrka hela tiden. Korta stunder försvinner den bort, bara för att några minuter senare skära till, försvinna igen, landa i molvärk... och så håller det på. Hela tiden.

Lite trist är det - men jag försöker tänka bort det. Eller snarare - jag försöker leva med det. Acceptera att just nu gör min kropp ont men det ska inte hindra mig från att leva.

Och så blir jag extra glad dom korta stunder när jag inte känner något.

Fast - jag undrar om det kan ha med min uteblivna Vagifem att göra?  Å andra sidan hade jag exakt sådana här perioder förut också - när jag var en duktig flicka och tog min medicin enligt doktorns ordination.

Så - testet fortsätter ett tag till...............

Nåväl - det går väl över hoppas jag.

Jag var nog överoptimistisk igår fm - riktigt så kul blev inte livet. Det kändes rätt  bra ett tag mitt på dagen - men sedan blev resten av dagen en puckelpist av sveda & smärta. Det kom och gick i intervaller. När jag höll mig i stillhet var det rätt OK men så fort jag rörde mig och musklerna började arbeta så kändes det.

Jag försökte hela tiden aktivt jobba på att röra mig avslappnat - om ni förstår vad jag menar.

Den här dagen är ungefär likadan.

Inga kraftigare smärtor, men det känns hela tiden.

Jag har fortfarande inte tagit några fler piller - och inte börjat med Vagifem heller.

Dvs - befinner mig fortfarande i ett teststadium. Lite tjurig är jag....

Ibland undrar jag hur kvinnor klarade sig förr i tiden. Innan det fanns sådant som Vagifem. Led dom hemska kval i tysthet?  Eller blev dom 'hysteriskor'?

Eller dog dom så tidigt så dom aldrig hann bli sköra i slemhinnorna?

Eller - visste dom att havtorn var bra? Eller andra naturmedel? Sådant som vi glömt bort idag när vi petar i oss en massa kemiskt framställda preparat?

Som sagt - jag bara undrar.......

Jubel och fröjd!!!

Det gick över på ungefär en timme. Utan tillsats av piller.

Nu leker livet igen.

I rena glädjeyran kommer en kossbild till.....