Min berg-och dalbana fortsätter.

Jag ligger inte och kvider. Jag kan gå normalt. Jag har inte några överdrivna trängningsbekymmer.

Men smärtan vill inte ge med sig. Den håller inte samma styrka hela tiden. Korta stunder försvinner den bort, bara för att några minuter senare skära till, försvinna igen, landa i molvärk... och så håller det på. Hela tiden.

Lite trist är det - men jag försöker tänka bort det. Eller snarare - jag försöker leva med det. Acceptera att just nu gör min kropp ont men det ska inte hindra mig från att leva.

Och så blir jag extra glad dom korta stunder när jag inte känner något.

Fast - jag undrar om det kan ha med min uteblivna Vagifem att göra?  Å andra sidan hade jag exakt sådana här perioder förut också - när jag var en duktig flicka och tog min medicin enligt doktorns ordination.

Så - testet fortsätter ett tag till...............

Nåväl - det går väl över hoppas jag.