En liten kort rapport så här på kvällskvisten innan jag kryper i säng. Jag har återigen haft en underbar dag och kan med glädje skriva en nolla i samtliga kolumner i min statistik-fil.

Är fortfarande lite avvaktande, tar inte ut något i förskott, men det känns annorlunda i kroppen mot vad det gjort under andra 'bra' perioder.

Om man  jämför statistiken för denna januari med förra årets så ser man en ordentlig förbättring. Jag hade en dipp i början på månaden men sedan är det mest trängningar som varit lite jobbiga. Men det som framförallt slår mig är hur sällan jag numera - i princip aldrig - drabbas av riktiga krampanfall. Och smärtan ligger väldigt sällan - och bara kortare stunder - på de högre nivåerna.

Det känns som att jag har hittat mitt sätt att hantera min uretrit. Efter snart 16 år...... På tiden.....

När jag tänker tillbaka på hur fasansfullt vidrigt ont jag haft under många, många år, hur jag tvingades till en toalett en gång i timmen, dygnet runt, hur jag knappt kunnat gå för de hemska smärtorna, hur eldklotet brunnit mer eller mindre konstant - så förstår jag inte hur jag stod ut.   

Jag önskar alla mina uretrit-medsystrar att få uppleva denna enorma lättnad som infinner sig när smärta och trängningar håller sig borta.

Här kommer - utifall det skulle roa någon  ;-) - statistiken för detta års januari - och som jämförelse förra årets: