Alla inlägg under november 2010
Fortsätter att må ganska bra.
Besökte mitt nyfunna gym igår och klarade i alla fall två varv med full fart - sedan var det kört. I alla fall med hoppandet och skuttandet. Så det sista varvet stod jag bara och småjoggade på 'hopp--rutorna'. Idag står jag över helt. Man ska nog inte förta sig....
Men restan av dagen igår - och hittills idag - har varit helt OK.
Inga klagovisor kommer över mina läppar.....
Ett dygn - så lång tid (eller snarare kort) varade helvetet denna gång.
Det är faktiskt ovanligt och glädjande kort.
Det var riktigt jobbigt medan det varade - men glädjen blev desto större när jag sakta började inse att det faktiskt var över.
Gårdagen började ju med att jag var lite, lite avvaktande. Kände att den kraftiga smärtan från lördagen var borta, men vågade inte riktigt tro att det var på riktigt.
Men - den lilla molvärk som fanns när jag vaknade försvann successivt - utan hjälp av piller.
Lite jobbiga trängningar på förmiddagen - men då stoppade jag i mig en blå avlång kapsel, dvs Detrusitol. Och trängningarna upphörde.
På eftermiddagen hade vi huset fullt av folk så då hann jag inte känna efter men när alla gått hem och friden lägrade sig satt jag i soffan med min stickning och kunde konstatera att min kropp var helt och totalt fri från alla känningar av uretrit.
Och är det fortfarande!!!
Men - jag kan ju inte låta bli att fundera över varför det blev en så kraftig attack i lördags - och varför den inte satt i mer än ett dygn. Har aldrig hänt tidigare.
Varför skovet kom har jag ingen aning om. I vanlig ordning. Jag hade definitivt inte ätit något konstigt dagarna innan.
Men att det blev så kort? Kan det kanske vara så att Membrasinet - som jag nu snart ätit dagligen i tre månader - har påverkat mina slemhinnor så att dom läker snabbare?
Alla mina tidigare skov brukar sitta i flera dagar, ofta uppemot en vecka, innan smärta och trängningar lägger sig.
I lördags - när jag befann mig i helvetet - var jag övertygad om att det första jag skulle göra när det blev måndagmorgon var att ringa min läkare och höra om dom hade någon akut avbokad tid för mig.
Men - jag struntar i det. Behövs inte!!
I kväll är det sista sångövningen innan vår konsert på söndag. Gäster denna gång är Salem Al Fakir och Samuel Ljungblahd. Konserten är på söndag kl 19:00 i Filadelfiakyrkan i Sthlm. Det blir ett häftigt tryck när 1000 pers i kören och musiker tar i och sjunger gospel, pop och visa.
Har jag tur så är detta skov över för denna gång. Det satt i i princip ett dygn - vilket är ganska kort tid - men det var desto intensivare.
Puh - vilken lördag jag hade!
Dunderträngningarna - som jag tror framkallades av Betapred-shoten - lugnade ner sig framåt två-tiden - men då kom smärtorna tillbaka med full kraft!!!
Jag var uppe och snuddade vid tian på min tiogradiga smärtskala.
Stoppade i mig Tradolan och Alvedon - men det hade ingen som helst effekt. Jag måste helt enkelt få en starkare värktablett av min läkare. Man ska inte behöva ha så fruktansvärt ont som jag hade igår.
Tur att jag inte hade planerat att besöka mitt nyfunna gym - jag hade inte kunnat göra någonting. Möjligen jobba lite med armarna. Men när smärtan river som igår - även om den är placerad i underlivet - så påverkar det hela kroppen. Det fyller hela varelsen på något sätt.
Det blev tidigt sänggående - och värmedyna hela natten. Jag vet inte om värmedynan gör någon nytta mot själva inflammationsutbrottet - men det känns bättre. När den är som varmast så tar den nästan över smärtan.
Massa toaspring har det varit hela natten - minst sex gånger har jag varit uppe.
Men - till min stora glädje vaknar jag smärtfri!!! Nästan i alla fall..... Lite småmol - men inte i närheten av gårdagens nivåer. Så skönt. Jag rör mig försiktigt, försiktigt. Är så rädd för att jag ska locka fram eländet igen. Vågar inte lita på att det kanske, kanske är över. Så här korta brukar inte skoven vara.
Jag har min första Dermovat-behandling inbokad måndag om en vecka, men jag ska ringa i morgon och höra om det finns någon återbudstid tidigare. Jag måste också ta reda på varför jag får dessa hemska trängningar av Betapred - och hur många doser per dag jag kan ta. Plus som sagt - starkare värktablett. Morfin kanske? Fast det får dom väl inte skriva ut hur som helst......
Men det vore toppen om jag kunde fungera normalt idag - igår em & kväll kunde jag knappt gå - för idag kommer mina två döttrar med sina familjer hit på middag.
Det ska bjudas på ugnsbakad torsk med ugnsrostade rotsaker och senaps creme fraiche, samt en citronmarängpaj till efterrätt.
Kort rapport:
Förra gången jag tog en dos Betapred var för två veckor sedan när vi skulle ha middagsgäster - och om någon läste min blogg då så beskrev jag hur smärtan klingat av men istället kom dunderträngningarna farande.
Det är exakt likadant idag. Enda skillnaden är att nu håller jag på att städa så det är inte lika pinsamt att springa på toa en gång i halvtimmen....
Slutsats: En dos Betapred tar bort min smärta - men sätter fart på urinproduktionen - eller påverkar trängningsreflexerna (hur nu dom fungerar??).
Att fundera över: ska jag stoppa i mig en Detrusitol samtidigt som jag tar Betapred i fortsättningen? Deturistol är ju till för att lugna ner en överaktiv blåsa. Bäst konferera med läkare först.
Men just nu är min blåsa så överaktiv som det någonsin går.....
Undrar hur länge det kommer att hålla i sig. Förra gången satt det i hela kvällen, dvs ganska många timmar.
Det intressanta är att när jag får cortison dirkt in i urinröret - då kommer inte dessa trängningar.
Så jag ska nog hålla fast vid min plan - en ordentlig behandlingsomgång med Dermovat. Den startar den 22 november.
Skit, skit, skit!!
Jag var ju så glad igår, har mått så bra i flera dagar och var totalt uretrit-symptomfri när jag kröp i säng i går kväll. Och så vaknar jag 06:16 av att den alldeles för välbekanta smärtan brinner i underlivet igen.
Blir aldrig klok på vad som händer i kroppen på nätterna......
Smärtorna är på en sådan nivå att det är tji att somna om - så nu sitter jag här igen - i min röda morgonrock, med mitt stora vattenglas....
Som så många gånger förr.....
Plus - jag sitter på min värmedyna. tänkte ge den en chans att lindra det värsta.
Tog mig också en funderare på om det skulle bli en Tradolan+Alvedon eller en Betapred-shot, dvs cortison.
Tog fram Betapred-burken och där stod följande:
8 tabletter löses i lite vatten - vid akut smärta
Och det här är vad jag kallar akut smärta - så det fick bli en cortison-dos.
Nu är det bara att vänta och hoppas att smärtan klingar av - eller i alla fall dämpar sig.
Morgontidningen har kommit - så jag tar itu med den nu....
November är en rätt OK månad hittills. Jag hade en dipp förra helgen som inte var så kul - men annars ser statistiken riktigt bra ut. T ex: inte ett enda kramp-anfall. Bara det!! Och noll i smärt- & trängningskolumnen flera dagar.
Det enda som fortsätter strula är dom nattliga toabesöken - i natt var jag uppe fyra gånger och det är minst två gånger för mycket.
Men - jag är ändå så ofantligt glad. Jag har börjat gå på gym. En granne tog med mig till något som heter 'Curves' och är en träningsform för enbart kvinnor. Dvs inga testosteron-stinna herrar som sliter i vikter.
Det hela går ut på att varva träningsredskap med rörelse. I salen finns en ring med 16 stationer. Varannan station är ett redskap och varannan är en liten matta, där man utför olika skutt & hopp. Redskapen fungerar hydrauliskt, dvs man behöver inte plocka på och av en massa vikter - utan redskapet anpassar sig till hur hårt du jobbar. Ju mer du tar i ju kraftigare motstånd. Fiffigt!
När man kommer dit börjar man sitt pass på en ledig matta och sedan vandrar man runt i denna cirkel och byter station var trettionde sekund. Normalt går man tre varv - och då är man rejält svettig.
Efter dessa tre varv stretchar man igenom alla muskler som man jobbat med - dom har en ställning med tolv olika stretchövningar.
Totalt tar det hela ca 30 minuter - alldeles lagom.
Och - det som gör mig så glad är dels att det är ett kul sätt att träna - men framförallt - jag kunde hoppa på alla hoppstationer UTAN att ha ont i underlivet. I alla fall dom två gånger jag hunnit gå dit - hittills. Jubel och fröjd!!
Jag kommer nog att försöka ta mig dit även sådana dagar när eldklotet brinner - men då blir det inga hopp & skutt inte.
Det är många år sedan jag höll på med något i denna stil - så jag är riktigt peppad nu.
Idag är jag lite bekymrad.
Jag har mått riktigt, riktigt bra i flera dagar nu - men det känns som att den perioden är på väg bort. Natten har varit lugn, men jag vaknade med den gamla vanliga molvärken igen. Och jag vill verkligen inte hamna i ett skov. Vill inte!!! Känner mig som en tjurig barnunge.....
Har redan hällt i mig två stora vattenglas + plus några muggar kaffe, men märker inte att det lindrar. Det brukar fungera - i alla fall ibland - så jag har inte gett upp än.
Det här med att vakna i ottan - det verkar jag drabbas av oavsett om jag har ont eller inte....
Och ont har jag absolut inte just nu. Hade inte på hela dagen igår. Och inga som helst trängningsproblem heller.
Fantastiskt underbart!
Jag har fått stränga order av M att inte vakna för tidigt idag - något som alltså har spruckit med råge. Men det finns inget tråkigare än ligga i sängen och inte kunna somna. Då är det bättre kliva upp och göra något - då kanske tröttheten kommer smygande så jag kan slumra en stund till - om någon timme eller så.
Snöovädret har lugnat ner sig men det verkar vara minusgrader för snön ligger kvar - det är alldeles vitt utanför fönstren. Och M - den raringen - kom hem med en vacker blombukett åt mig igår:
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|