Nu viner verkligen vinterstormen utanför fönstret. 

Tur jag hann iväg - och hem igen - till gymet i morse innan det värsta satte igång.

Det gick ganska bra på gymet. Jag avstod från dom värsta hoppen för det sitter en lite elak molvärk och stör mig. Däremot har jag inga som helst känningar av några trängningar idag.

Det är underligt vilka olika smärtor som invaderar kroppen. Idag gör det ont hela tiden, men jag har inga problem med att röra mig, eller gå i rask takt.

Andra dagar kan smärtnivån vara densamma - men smärttypen gör att jag överhuvudtaget inte kan ta ett steg. T ex i lördags var det en aådan dag.

Väl hemkommen från gymet och nyduschad och fräsch ställde jag mig och fixade dagens lunch: grönsakssoppa och ostmacka. Det är så enkelt att fräsa lite hackad lök, hälla på lite buljong, slänga i några sockerärtor och små buketter av brocolli. Koka några minuter, salta & peppra. Voilá!! Varm soppa att njuta en kall dag.

Under de sista 15 åren av mitt yrkesverksamma liv flög jag ganska mycket, bl a mellan Sthlm & Lund - i princip varje vecka. Idag är jag riktigt glad att den tiden är över. Inget kul att flyga i detta väder!!

Det blir till att kura inomhus med en stickning - eller en god bok.

Egentligen har jag det ganska bra. Ska försöka klaga lite mindre......

Min spartanska - men goda - lunch:  

Äntligen - nu är jag igång med en Dermovat-kur.

Fick en dos idag och har tre till inbokade före jul.

Det är alltid bra att få en chans prata lite med min läkare, visa min statistik, berätta om vad som hänt sedan sist.

Vi pratade bl a om min erfarenhet av Betapred. Dvs att smärtan försvinner men att jag får hemska trängningar istället. Något hon inte förstod varför. Men i fortsättningen kommer jag att kombinera med en Detrusitol för att minska den biverkningen. Jag hade också undrat över hur mycket Betapred jag kan ta. Allra helst vill jag ju slippa helt och hållet men jag har upptäckt att det är en bra 'nödlösning' att ta till när smärtan kommer farande. Enligt min läkare kan jag ta tre dagar enligt följande: 8 eller t o m 16 tabletter dag 1, 8 tabletter dag 2 och 4 tabletter dag 3. Alltid upplöst i lite, lite vatten.

Hur många man tar första dagen beror på hur kraftigt anfallet är.  Hittillls har jag också bara tagit en dos en dag, dvs inte flera dagar i rad.

Förhoppningsvis ska det inte behövas så ofta om bara Dermovaten gör nytta.

Jag frågade också efter starkare värktabletter eftersom den Tradolan jag har inte biter på mina ibland kraftiga smärtor - men där var det tji....  Varför har läkare så svårt att skriva ut stark värkmedicin?  Är dom rädda att man ska bli beroende? Hon hänvisade till smärtkliniken - men den har jag redan varit i kontakt med - för många år sedan.

Jag tjatar inte mer om det nu. Får se hur den närmaste tiden avlöper. Blir det kris får jag ta upp det igen. Men - jag tror på Dermovat, jag tror på Membrasin och jag har Betapred att ta till. Det kanske räcker med det..... (plus Naproxen, Xatral och Vagifem förstås - men dom är 'given' på något vis.....vågar inte sluta med dom....).

Annars mår jag oförskämt bra idag.  Sov hela natten på min goa värmedyna, kände av uretriten i morse - men successivt har det klingat av och just nu känns absolut ingenting. Härligt!

Kvällens konsert med Sjung Nu-kören var faktiskt suveränt bra!!

Jag var inte med och sjöng själv - tyckte inte att kroppen var tillräckligt bra för att klara av att stå på en scen i ca 2 timmar bland tusen andra och inte kunna smyga iväg på en toalett om det skulle bli akutproblem.

Men jag var där och lyssnade.

Vilket tryck!!

Jättekul!

Kroppen ja!

Den lever sitt eget liv känns det som. I förmiddags var jag rätt optimistisk. Klarade t o m med av att gå den en timme långa promenaden från vår lägenhet i Sumpan till svärmors ålderdomshem på Nockebyhöjden.Visserligen med kisspaus på Plantagen - men ändå.....

Hade inte ont. Men kände en ständig irritation och kissnödighet. En slags tryck över blåsan, som antagligen tvingade (lurade) mig att gå oftare på toa än vad som egenligen var nödvändigt. Men det är ju så jobbigt att gå omkring och vara kissnödig hela tiden. Eller att det känns som om man vore....

Det var denna irritation och mer eller mindre konstanta kissnödighet som gjorde att jag inte vågade ställa mig mitt i kören och vara delaktig i den häftiga konserten. Trist - men vad göra??

Det som dock är ännu tristare är att smärtan kommit tillbaka nu på kvällen.

Ska jag behöva hälla i mig en dos Betapred igen?  Det verkar ju vara det enda som  kan påverka min smärta. Gillar som sagt inte att stoppa i mig cortison i munnen - men vad göra. Det är inte roligt försöka sova när smärtan river i underlivet.  Eller snarare: det går inte att sova......

Men - i morgon är det äntligen måndag morgon och jag ska tiill min läkare. Längtar!!!  Och har stora förhoppningar om att hon ska kunna hjälpa mig.

Det verkar som att mina skov kommer med jämna vecko-intervaller - och sitter i (i sin värsta form) ca 2 dygn. Jag kan se detta mönster ganska tydligt.

Gårdagen blev riktigt, riktigt jobbig. Värktabletterna hjälpte inte på  några vis - men det vet jag ju sedan tidigare.

Jag tog en dos cortison - Betapred - på förmiddagen och det fick faktiskt smärtorna att lugna ner sig. I alla fall ett tag. Och jag slapp dom vidriga trängningarna som kommit som ett brev på posten de tidigare gångerna jag tagit en dos cortison.

Men - effekten av cortisonet satt inte i så länge.

Framåt eftermiddagen & kvällen låg smärtan på minst en sexa - kanske mer - och mitt humör var inte riktigt på toppen.

I förra veckan - när jag mådde så jättebra - passade vi på att bjuda hem några vänner på middag på lördagkvällen och jag tyckte inte jag kunde ställa in samma dag som dom skulle komma. Så det var bara att bita ihop.

Som tur var hade vi valt att bjuda på en av M´s paradrätter så han stod för den mesta matlagningen.

Kvällen blev trots smärtor trevlig - och ganska sen. Klockan var framåt 01:30 innan vi släckte lampan. Det är ju alltid lite att röja och pyssla med efter att gästerna gått hem.

Och M satte i gång att snusa och sova - medan jag låg och vred mig i plågor, timme ut och timme in.

Vid fem-tiden gick jag upp och tog en dos Betapred igen och plockade fram värmedynan. Satte den på max. Jag vet inte om värmen bidrar till något läkande men när det blir som varmast då tar nästan värmen över smärtan och ger en illusion av lindring.

Behandlingen fungerade så till vida att jag så småningom somnade - och sov halva förmiddagen.

Och - nu har jag inte ont längre!!

Blir inte klok på denna uretrit!!!

Är det över nu för denna gång - eller tar det bara en liten paus?

Jag gick till gymmet igår - men avstod från dom häftiga hoppen. Det blev lite lugna twist-rörelser istället. Mer fixade inte kroppen. Den positiva bieffekten blev att min puls höll sig på en lägre nivå - vilket tydligen är eftersträvansvärt.

Tyvärr så hade jag inte turen med mig igår: morgonsvedan försvann inte utan växte till en rejäl uretritsmärta - som inte ens Tradolan och Alvedon bet på.

Och den attans uretrit-smärtan vill inte ge med sig!!!

Jag har sovit på min värmedyna - eller sovit och sovit förresten - försökt sova är vad jag har gjort. Med mindre bra resultat.

Nu har jag gett upp att ens försöka.

Det enda jag är glad åt just nu är att jag har en läkartid tidigt på måndagmorgon.

Det är inte ofta man längtar till en måndagmorgon......

Sitter faktiskt och funderar på om jag ska stjälpa i mig lite Betapred. Dom senaste gångerna jag gjort det har visserligen smärtan försvunnit men jag har ju fått riktigt vidriga trängningar istället. Fast - om jag ändå ska hålla mig hemma så kanske det är värt det om jag slipper ha ont??

Om inte smärtan lugnar ner sig så får det nog bli så, för just nu är jag lite knäckt av det brinnande eldklotet i underlivet.......

Har jag otur så är det nu slut på den trevliga, smärtfria period jag varit inne i. Har jag tur så är det bara lite morgonsveda som kommer att ge med sig så småningom.

Vill väldigt gärna ha tur....

Sitter just och funderar på om jag ska ta ett morgonpass på gymmet eller inte.

Slita och dra i redskapen klarar jag nog av - det blir värre med skuttandet i dag.

Å andra sidan har jag fått lite bassning på gymmet för att jag skuttar för fort, eller för ivrigt. (jag har väl en massa inneboende skutt i mig sedan många smärtsamma år som jag måste få ur mig...)

Min puls ligger lite för högt under träningen. Vi kollar vår puls med jämna intervall under den halvtimme som ett pass tar och det finns tabeller på väggen som visar var man bör ligga, relativt sin ålder osv. Jag ligger i överkant och dom säger hela tiden åt mig att ta det lugnt på mattorna (det är där man hoppar).

Att ta det lugnt är inte min styrka. Vare sig på mattorna eller överhuvudtaget i livet. Så det är lite av en utmaning för mig. 

Om jag går har jag en promenad på ca 15 minuter till gymmet - den promenaden avstår jag gärna från idag - men jag skulle ju kunna ta bilen......

Jag funderar en stund till, dricker lite vatten och kaffe. Kanske släpper det värsta. Det har ju hänt förr.

Dagarna bara svischar iväg.

Har just kommit hem efter en trevlig tjej-middag - gamla kolleger är det alltid roligt att hålla kontakten med och träffa emellanåt. Man jobbar mer eller mindre intensivt tillsammans under många år. Äter lunch ihop, fikar ihop och sedan sprids man för vinden. Och det vanligaste är att man tappar bort varandra. Jag har några sådana gamla 'gäng' som jag träffar mer eller mindre ofta. Men jag har också en hel massa som jag aldrig träffar. Vissa saknar man - andra inte.....

Jag har hunnit med ett gym-pass idag igen - och även idag klarade jag av allt hopp - och skuttande.

Härligt!

Har inte haft några som helst problem med min kropp idag.

Idag har jag ägnat lite tid åt att gå igenom min uretritstatistik - och det är fantastiskt att se hur mycket bättre jag är nu än i januari. November ser så här långt helt underbar ut.

Även om det bara är några dagar sedan jag satt här och toppade min smärtkurva så är helheten riktigt bra.

Jag tror att Membrasinet spelar roll.

Har besökt mitt gym idag igen och fixade alla tre varven i full fart.

Om någon för ett halvår sedan hade sagt att jag skulle stå på en hopp-platta och hoppa för fullt så hade jag bara skakat på huvudet. ''No way att jag hoppar''!!

Jag har inte hoppat på femton år. Eller sprungit.

Jag har suttit framför TV'n och tittat och undrat hur det känns att kunna skutta omkring. Och jag har gått promenader när kroppen tillåtit.  Och lite stillsam line dance emellanåt.

Men hoppa och skutta - hade nästan glömt hur man gör.

Nu vet jag det igen. Det är riktigt kul!!!

Som sagt - jag tror att mitt dagliga intag av Membrasin är en bidragande orsak till att jag mår så bra. Men kan det vara det hela?? Det är längesedan jag fått en cortisondos i urinröret (11 okt) - däremot har jag ju ätit några cortison-doser den senaste tiden. Jag undrar hur dom fungerar?  Ger dom bara effekt just precis när jag har tagit dosen - eller kan även den cortisonen bidra till ett mer långsiktigt läkande?

Jag har faktiskt ingen aning.

Måste prata med min läkare om det här när jag träffar henne på måndag. Jag har ju bokat in fyra Dermovat-behandlingar, men som det känns just  nu behöver jag ingen alls.

Å andra sidan har jag befunnit mig i exakt den situationen tidigare - och avbokat behandlingar som känts onödiga, bara för att sedan bli urdålig två dagar senare.

Jag har några dagar på mig att fundera över hur jag ska göra på måndag.

Gå dit tänker jag definitivt göra. Hur det blir med behandlingen - det får bli en senare fråga.......