Alla inlägg under oktober 2010

Av Birgitta - 17 oktober 2010 14:06

Igår testade jag lite nya medikamenter.


Efter den rätt jobbiga natten med sina minst 10 toabesök så satt uretritsmärtan ordentligt fast i min kropp och jag längtade bara efter en attans stor cortisondos.

Så då plockade jag fram den lilla burken med cortisonpiller (Betapred) som jag fått och tog en ´shot´. Jag kallar det en shot för det blev nästan så. Man skulle ta 8 piller och lösa upp i ett par msk vattan - och svepa i en klunk.   Visst är det så man gör med shots?  Smakade som sockerdricka.....

Detrusitolen struntade jag i -  i alla fall just då.

Jag vet inte om det gjorde någon nytta. Smärtan satt kvar hela dagen.

Trängningarna lugnade ner sig lite - fick bara en akut på förmiddagen som ställde till det lite - men resten av dagen blev i alla fall hanterbar.


Däremot tog jag en Detrusitol när jag kröp i säng - för att förhoppningsvis slippa ifrån förra nattens toaspring. Och det fungerade. I natt har jag bara varit uppe tre gånger.

Och just nu har smärtan krympt till en anings irritation.  Så kanske behöver cortisondosen lite tid på sig för att göra nytta. Undrar om jag ska ta en shot till idag? I förebyggande?     Får fundera på det......


Än så länge sover alla i huset, himlen börjar ljusna, bara en och annan pippi som sjunger för mig utanför fönstret.

Det verkar bli en ännu en klar, varm och solig dag. Och idag blir det en golfrunda på Magnolia Creek. Tänk att kunna spela i shorts och ärmlös tröja.

Sämre kan man ha det........


ANNONS
Av Birgitta - 16 oktober 2010 13:47

Jag tog ingen Detrusitol igår. Fick för mig att mitt största problem igår var smärta, inte trängningar.

Så istället petade jag i mig en Tradolan plus en Alvedon (enligt min läkare blir effekten bättre om man kombinerar dessa två) - men det hjälpte inte alls. Hela dagen vandrade jag runt med molvärken i underlivet. Inte så illa så att det inte gick att gå, men tillräckligt för att det skulle vara irriterande och jobbigt. Men - jag är ju van.

Dessvärre tog trängningarna över fullständigt framåt kvällen och denna natt har nog varit den mest toa-besökta under hela mitt uretrit-liv. Jag tror jag har varit uppe minst 10 gånger. Det är riktigt, riktigt trist när trängningskänslan så fullständigt dominerar kroppen - och inte släpper.

Men tror ni jag tog mig samman och stoppade i mig någon Detrusitol??  Icke - men NU ska det göras. 

Jag vet att jag kommer att bli torr i munnen och torr i ögonen, men det är bara att dricka vatten och stoppa in ögondroppar i ögonen.  Vill inte att den här dagen ska domineras av mitt toabehov.......


Annars mår jag riktigt bra. Solen lyser så skönt och igår fick jag en stund en känsla av värmedyna i baken när jag vände ryggen till. 

Välgörande för en uretrit-rumpa!!

ANNONS
Av Birgitta - 15 oktober 2010 12:48

Det är tidig morgon och egentligen borde jag sova en stund till - men det är kört.


Tyvärr har natten varit lite småjobbig. Har nog sprungit på toa minst fem gånger sedan jag kröp i säng vid 23-tiden.

Det gör inte så ont - men det trycker och tränger hela tiden.


Idag ska jag faktiskt peta i mig en Detrusitol. Ska bli spännande se om det har förväntad effekt. Om trängandet upphör.  Nu när vi är på besök hos våra vänner igen vill jag kunna vara fri och rörlig - inte bara springa och leta efter toaletter hela tiden. Eller sitta och krampaktigt försöka hålla mig och tvinga alla att stanna vid varannan bensinmack när vi ska ut på något litet äventyr.


Och - jag ska njuta av värmen. Väderprognosen ser riktigt trevlig ut. Det är bra för ett inflammerat urinrör att slippa kylan några dagar.

Av Birgitta - 15 oktober 2010 05:07

Nu har vi lyckligt landat i Houston, i värme och solsken. Härligt!


Och resan har gått riktigt bra. Kroppen har skött sig exemplariskt.


Nu ska den få njuta av värme i drygt en vecka. Förhoppningsvis håller sig uretriten långt borta medan vi är här.

Sist var det lite si och så med den saken....

Av Birgitta - 13 oktober 2010 09:40

Äntligen!!!

Nu har det släppt för denna gång.

Så ljuvligt skönt att slippa det ettriga eldklotet i mitt underliv.

Och - jag har bara varit uppe en enda gång i natt.


Jag känner mig som en ny människa.


Nu gäller det bara att undvika allt som kan framkalla eländet igen, dvs all form av rökt mat, all form av rå mat. Kött eller fisk spelar ingen roll.

Trist egentligen, äggröra med bacon är så himla gott. För att inte tala om raggmunk med stekt fläsk och lingonsylt.

Inte förrän i våras fick jag upp ögonen för att det jag stoppade i mig faktiskt kunde vara ett av bidragen till mina skov. Jag har alltid trott att jag kan äta allt - och har ätit allt - utom ostron. Gränsen gick vid att äta levande djur.....

(fast musslor är jag inte heller så förtjust i, eller pölsa......)


Även om jag vetat om detta med rökt & rått så har jag av misstag fått i mig sådant. T ex lax-sushin förra veckan. (Sushi är så gott. I fortsättningen får det bli räkbitar eller vegetarisk sushi - smakar också bra.)

Men nu ska jag verkligen skärpa mig. Det som möjligen oroar mig är att skoven kan komma av orsaker som jag inte kan påverka eller styra.


Men - jag ska inte ta ut något negativt i förskott. Nu gläder jag mig åt att må bra igen.

Av Birgitta - 12 oktober 2010 08:09

Igår fick jag äntligen en dos cortison igen. Hoppas att det skov jag varit inne i ska släppa så att jag kan få slippa mina besvär ett tag. Jag är less på uretriten just nu.

Samtidigt blev jag lite konfunderad igår. Jag har ju min ordinarie läkare i Sthlm och så har jag pratat med gynekologen i Bjursås - och jag har stort förtroende för båda. Men nu har dom gett mig lite olika besked angående Detrusitol. Hmmm....  Undrar vems anvisningar jag ska följa?

Jag har ju äntligen insett att jag inte behöver vara orolig för att ta Detrusitol. Det här med glaukom har ju skrämt mig. Men jag har alltså lärt mig att det behöver jag inte oroa mig för. Så - när jag får nästa stora trängningsattack så kan jag dämpa den med Detrusitol.  Jag tänker inte äta det konstant.   Det som skiljer läkarna åt är att den ena säger Detrusitol SR och den andra säger Detrusitol - utan SR.....  Kanske inte spelar någon roll....


Jag pratade med min läkare igår om det här med att min uretrit är kronisk. Undrade om uretrit ALLTID är kronisk? Men så behöver inte vara fallet.


Uretrit är ju inte en entydig sjukdom, utan ett antal symptom som kan ha många olika orsaker. Om man kommer på vad denna orsak är, och kan behandla den - så kan uretriten försvinna. 

Problemet med mig är att vi vet inte varför jag drabbats. Vi vet inte vad som ligger bakom min uretrit. Och därför kan min läkare inte göra mer än att försöka lindra mina symptom. 

Hon skickar mig till ett labb med jämna mellanrum för att lämna blod och testa olika alternativ men hittills har dom inte hittat något som kan skänka ett förklaringens ljus över det hela.


Det händer t o m att uretriten ger upp av sig själv.


Jag bara går omkring och väntar på att detta ska hända mig.........



Av Birgitta - 11 oktober 2010 10:29

Idag har jag blivit lite klokare igen.

Har varit hos min ögonläkare för kontroll och passade på att fråga om Detrusitol och Glaukom. Det står ju i FASS att man inte ska äta Detrusitol om man har Glaukom - så långt har jag läst och förstått sedan tidigare. Eftersom halva min släkt har fått Glaukom så väntar jag bara på att det ska bli min tur och därför har jag inte vågat äta Detrusitol - fastän jag skulle behöva det emellanåt. För att dämpa min överaktiva blåsa, dvs mina täta trängningar i samband med mina uretrit-skov.


Det jag inte förstått tidigare är att det är bara vid en viss form av glaukom som det är kritiskt, nämligen om man har s k trång kammarvinkel. Och trång kammarvinkel är i princip obefintligt när man är närsynt med mer än 3-4 dioptrier.  Min närsynthet ligger på 9 - 12 dioptrier. Dvs - enligt min ögonläkare behöver jag inte vara ett dugg orolig för att äta lite Detrusitol ibland. Skönt!!  Nu ska jag bara hitta den variant av Detrusitol som är snabbverkande. Kanske kan jag slippa springa på toa en gång i halvtimmen i fortsättningen.

Och trycket i ögonen är också bra - ingen glaukom på ingång än m a o. Också väldigt skönt!


Men - den eländans uretriten vill inte lägga sig till vila. Igår gick jag med en konstant smärta (minst en fyra) och trängningskänsla hela dagen. Idag också - men något svagare. Har fått en tid för sondering i eftermiddag. Hoppas att en dos cortison räcker för att skovet ska lugna ner sig.


Av Birgitta - 10 oktober 2010 07:31

Oj, oj, oj - vilken pärs det blev igår.

Jag lyckades faktiskt ta mig till svampskogen, även om färden dit blev i jobbigaste laget. Jag har ungefär 20 minuters bilresa för att komma till mitt svampställe och även om det sista jag gjorde innan jag gick till bilen var att besöka toa - så kom jag inte ända fram innan jag blev tvungen att stanna och springa in i skogen.Jag drabbades av ett sånt där fruktansvärt vidrigt smärtsamt toabehov att det helt enkelt inte gick att hålla mig i 2 minuter till. Fullständigt omöjligt. Jag försökte verkligen - för det finns en riktig toa att gå på där jag skulle parkera bilen. 

När jag hamnar i sådana här situationer - att jag tvingat mig att hålla mig till bristningsgränsen - då händer detta: urinröret krampar så hemskt att det bara kommer tre oerhört smärtsamma droppar, sedan är det stopp. Kommer inget mer.

Efter detta skogsbesök lyckades jag köra bilen fram till parkeringsplatsen och gå på den toa som finns där. Då hade den värsta krampen släppt - och jag kissade blod.......

Och fick förklaringen till smärtan - troligen en näve njurgrus igen.

Den värsta smärtan släppte efter detta och jag kunde lulla runt för mig själv i skogen i flera timmar och hittade ganska många trattisar och en del gula kantareller.

Småont hade jag, och toanödig var jag mest hela tiden, men i skogen finns det gott om snår att sätta sig i - så det var inga problem. Och jag njuter av att vandra runt i skogen.

Men eländet var inte över - det bara tog en kort paus.

På eftermiddagen skulle M och jag besöka svärmor - det gick så här: när jag höll på att göra mig i ordning kände jag hur eldklotet växte till sig och när vi låste dörren och klev in i hissen låg nog smärtnivån på en sjua, en åtta eller t o m en nia. Helt plötsligt hade jag så ont igen - men en annan sorts smärta än på morgonen - att jag kunde helt enkelt inte gå. Det gick inte.

Bilen stod 50 m bort på gatan - jag kom inte dit! M fick åka ensam till svärmor. Jag stapplade in i hissen igen och stannade hemma.

Tog fram värmedynan, satte den på max och sedan satt/låg jag på den i fyra timmar, halvslumrande. Tog en Tradolan, drack en massa vatten.

Det värsta släppte framåt kvällen.

Jag har sovit på värmedynan i natt igen. När jag sitter alldeles stilla  nu på morgonen så känner jag inget, men så fort jag rör mig märker jag hur det ligger och pyr lite. Så jag ska nog försöka ta det lite lugnt idag.


Och jag måste försöka träffa min läkare så fort som möjligt i veckan som kommer!!!! Dags för lite cortison - verkligen!!

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13
14
15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se