Nu har våra gäster gett sig iväg. Det var fantastiskt roligt att träffa dom och maten fick godkänt.

Men - vad är det egentligen för fel med mig??? Fast det vet jag ju - men ändå...

Smärtorna jag klagade på i morse satt i hela dagen så framåt aftonen tog jag en dos Betapred - tänkte att smärtorna skulle ge med sig. Det är ju liksom litet jobbigt att vara trevlig om man har för mycket ont i kroppen.

Och smärtorna klingade av - men istället kom dunderträngningarna. Och då menar jag DUNDERTRÄNGNINGAR!!!!

Jag höll på att bli galen. Jag har nog besökt vårt hemlighus en gång i halvtimmen HELA KVÄLLEN.  Varför blir det så??? Så var det inte tidigare på dagen.  Det är så attans jobbigt att försynt försöka smyga iväg från middagsbordet igen och igen och igen och igen. Ont gjorde det också - vid toabesöken. Det  var som att kissa småspik.. Ett tag  blev jag orolig att det var ett nytt njurgrus-anfall - men det kom aldrig  något blod. Så det vara väl bara en ovanligt elak uretrit-attack.

Den kom verkligen lägligt.

Eller - tänk om det är mitt undermedvetna som spökar??

Nej - jag vill inte tro att jag själv framkallar detta märkliga beteende.    Jag försöker verkligen förtränga och tänka bort och ignorera kroppens signaler. Men som sagt - ikväll var det kört.

Och alla höll masken. Ingen kommenterade. Men jag kände mig som ett fån. Och var lite ledsen - ganska mycket ledsen ett tag, faktiskt.

Nu är det dags att krypa i säng - och jag tar nog fram värmedynan ikväll igen.

 

Elisabet

31 oktober 2010 20:52

Hej Birgitta,
Det är definitivt inte ditt undermedvetna som skapar smärtorna. I den tid vi lever läggs så mycket ansvar på oss själva, så mycket skuld, för vi matas ständigt med information om hur vi ska göra för att må bra. Äta rätt, motionera rätt, tänka positivt, ja vara positiva till förbannelse, så att vi tror att vi kan bli friska genom att "tänka rätt". Som om man har sig själv att skylla om man inte mår bra. Det kan ibland kännas som en ny religion tycker jag. Visst har man rätt att känna sig ledsen, du, jag, alla andra. Det som är så jobbigt med uretriten tycker jag, är just det du beskriver. Att man aldrig kan räkna med att vara besvärsfri och att besvären ofta lyckas komma när man minst av allt kan ägna sig åt att krypa ner i en varm säng med yllebyxor och värmedyna och få tycka synd om sig själv. Kämpa på! /Elisabet

Birgitta

1 november 2010 12:26

Tack för ditt pep-talk!!!! Jag kämpar på!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fortfarande frisk från mitt 23 år långa helvete med uretrit!! Och är fortfarande förundrad - och inser att jag verkligen var SJUK.  I april var det 5 år sedan jag - starkt påhejad av min man och en väninna - fattade beslutet att ta en stor dos Be...

Det är knappt två år sedan jag skrev mitt förra inlägg: FRISK!!!!   Och - jag är fortfarande FRISK!!!   Efter att jag börjat med min dagliga dos av Betapred fortsatte jag - av bara farten - att ta maxdosen av Celebra varje dag ända tills jag ...

Det här blir ett långt inlägg - men jag måste bara berätta.......   Det är flera år sedan jag skrev något här och jag ber om ursäkt att jag inte svarat på frågor, men luften gick ur mig. Orkade inte längre berätta om mitt elände. Hade fullt upp m...

Hemma - efter en 5 dagars tripp till Irland tillsammans med goda vänner. Vi har haft underbara dagar. Spelat golf på 4 fantastiska banor, ätit god mat, bott på bra hotell.   Haft tur med vädret, sol och nästan vindstilla hela tiden förutom några ti...

Det är en fantastisk morgon idag! Absolut klarblå himmel - och solen lyser på trädtopparna. Kommer att bli en vacker dag. Perfekt för att hänga ut tvätt - och gå en golfrunda.....  Kanske en sista tur i svampskogen......   Har hittat massor med kan...