Det vill inte ge med sig.....

Den där ettriga, brännande smärtan sitter som fastnaglad i min kropp. Jag somnar med den, jag vaknar med den, jag vankar runt här med den. Den fyller mig helt, jag kommer inte undan.... Det positiva är att den håller sig på en uthärdlig nivå, en fyr/femma. Men den stör. Och irriterar. Och tär på humöret.

Det jag retar mig mest på är att jag bokade av den cortison-behandling jag hade inbokad förra veckan. Just den dagen mådde jag jättebra - och hade gjort i över en vecka. Det kändes helt enkelt slöseri med min läkares tid att ge mig en behandling. Dessutom vet jag inte om jag tror på förebyggande behandlingar.

Men - just nu är jag rätt arg på mig själv.

Så korkad - och överoptimistisk - jag var. Att inbilla mig att jag kanske höll på att bli frisk. 'Dream on - Birgitta.......'

Nej - nu får det vara slutgnällt!!

Idag ska jag äntligen ha ett möte som jag väntat på länge. Jag ska träffa den kvinnliga gynekolog i Bjursås som har en egen metod för att bota - eller lindra - uretrit.

Jag har försökt förbereda genom att skriva ner ett antal frågor kring uretrit som jag vill ta upp med henne. Dessutom lär hon ha varit på en internationell urologkonferens nyligen, så jag hoppas hon har några nyheter kring uretrit att berätta om.

Min förhoppning är att jag ska få en del input till min websida, www.uretrit.se - som jag hoppas hinna uppdatera under oktober.

Jag har också fått löfte om ytterligare en berättelse från en kvinna som varit sjuk i många, många år. Ska försöka fixa en lite bättre teknisk lösning för 'andras berättelser'.

Sedan har vi det där med att skapa ett forum. Jag hoppas vi ska kunna fixa det i höst.