Min dygnsrytm verkar ha fått sig en törn. Det är inte första gången den senaste tiden som jag vaknar vid fyra-tiden (eller tidigare) och kan inte somna om. Jag har visserligen alltid varit morgonpigg, haft lätt för att ta mig upp tidigt, men 4:20 en söndag morgon - det är väl ändå i tidigaste laget......??

Men att ligga och sno mig i sängen och vänta på att klockan ska närma sig en anständig tid för att gå upp är inte heller min grej. Så nu sitter jag här i ottan igen - i mörkret, med bara någon enstaka lampa tänd.

Lite mysigt är det faktiskt.

Tidningen har kommit - den ska jag ta itu med så snart jag skrivit klart här i bloggen. Sätter nog på lite kaffe också....

Kroppen mår väldigt mycket bättre nu än den gjorde för bara någon dag sedan.

Uretriten fanns kvar hela gårdagen, men inte alls på den nivå som den djupa dippen i fredags. De toabesök jag haft i natt - två/tre stycken - har inte alls varit smärtsamma och nu - i skrivande stund - känner jag ingenting alls. Hoppas det håller i sig.

Jag har funderat en del på vad som orsakade det kraftiga anfallet i fredags men kan inte komma på något som helst som jag ätit, druckit eller gjort. Har faktiskt ingen aning.

Känner mig lycklig att jag bara var riktigt dålig en enda dag denna gång.