Igår rasade jag verkligen ner i uretrit-hålet. Det var längesedan jag var så dålig.

Smärttopparna närmade sig en åtta/nia /tia på min tiogradiga skala.

Jag kunde helt enkelt inte gå.

Så länge jag höll mig stilla så låg smärtan på en hanterbar nivå - men vid varenda rörelse skar det till så att jag tappade andan.

Jag plockade fram min värmedyna och satte mig på den. Satt där i flera timmar och bara blundade och fokuserade på att slappna av. Tog flera Tradolan under dagen.

Det där med att göra något roligt för att få bort tankarna från det onda - det var inte ens att tänka på.

Den värsta smärtan dämpade sig framåt kvällen - så pass att jag kunde börja röra mig igen.

Puh - vilken pärs. Och vilken besvikelse. Jag som nästan börjat tro att jag höll på att bli bra.

I natt har det i alla fall varit bättre än förra natten - och även om jag fortfarande känner av det så tror jag att det värsta är över för denna gång. I så fall blev det ett ganska kort skov -och det är alltid något att vara glad åt.

Idag kan jag nog försöka mig på att göra något trevligt.