Tänk vad fort man glömmer - eller förtränger.

Jag hade känt mig så bra så länge, så nu - när eldklotet brinner igen - sitter jag här och får påminna mig själv om - att javisst ja, så här brukar det vara...

Idag blir en dag i 'långsamhetens lov'. Myrsteg. Helst inga steg alls.

Antal smärtande toabesök i natt: minst sex.

Stöööön!

Undrar om jag gjort något - som jag inte vet om - för att framkalla denna smärta, eller om det helt enkelt bara var dags igen? Vad är det som styr? Hormonerna? Enzymer? Brist på någon mineral?

Varför, varför kan ingen forskare intressera sig för detta plågsamma tillstånd och försöka hitta ett svar - och ett botemedel?